Renarna klarar sig bra trots riktigt kalla temperaturer.
Han är ordförande för Sveriges nordligaste fjällsameby Könkämä. Vårt samtal inleds med en lokal väderuppdatering.
– Det är faktiskt 46 minus här just nu och det är riktigt kallt. Det känns i både märg och ben. Men det är inga problem för renen. Det är klart, de rör på sig lite mer än vanligt, men samtidigt så vill de inte att det ska gå så mycket energi, säger Per Olof Nutti.
Han förklarar att det är precis samma sak som med människor, när vi rör på oss går det mer energi och så måste vi fylla på med ny – genom att äta.
– Så det gäller för renarna att beta. Sen beror det på var de är också. I tallhedar är det mer skydd, men på fjället är det inte lika kallt.
Per Olof Nutti berättar att det faktiskt är mindre kallt högre upp på fjället än nere i samhället under rådande väderläge.
– Har vi minus 46 grader så kan man räkna med att det bara är minus 38 grader eller så uppe på fjället.
Per Olof Nutti kollar till renhjorden på fjället.
Den stora utmaningen för renskötarna är att ta sig till renarna. Arbetsmaskinerna, det vill säga bilarna och skotrarna, fungerar inte som de ska i dessa extrema temperaturer. Då gäller det att vara kreativ för att de ska starta.
– Man måste förbereda på ett annat sätt. Jag har byggt som ett litet garage med renhudar och pressening och har en fläkt som blåser in i motorhuven. Och det gäller att hålla låg hastighet för maskinerna blir stela så det blir svårt att styra.
Det största problemet är inte att få igång maskinerna, utan att klä sig för att inte få frostskador.
– Man försöker ha ansiktsmask på och har man en bra hjälm så hjälper det också. Vi har renskinnshandskar som vi har vanligt hö i. Hö är det bästa för det binder inte fukt. Har du bara hö inne i skorna och skinnshandskarna så går det alldeles utmärkt, säger han.
Hö i skorna och i handskarna samt ullunderställ är Per Olof Nuttis bästa tips för hur man ska klä sig i extrem kyla.
I den bitande kylan gör renskötarna bara det mest nödvändiga arbetet.
– Är vi på ett fjäll försöker vi gå upp på en högt belägen fjälltopp och speja över för att se hur det ligger till. För vi måste se till renhjordarna varje dag för rovdjuren är ju inte stilla bara för det är 46 minus ute. Så det gäller att vara på sin vakt.
Hittills i vinter har samebyn inte behövt stödutfodra renarna, trots den hårda kylan och att snön kom tidigt.
– I år verkar det vara ett bra bete på det sättet att maten är lättillgänglig och att det är inte så mycket snö, säger Nutti.
För att ta reda hur de andra, vilda, djuren i skogen klarar sig i kylan hör vi av oss till Jägareförbundet i Norrbotten och jaktvårdskonsulenten Björn Sundgren, som själv har 40 minusgrader där han bor i Sjulsmark.
– Klart att de har det lite tufft. Men en fördel är att det finns ett täcke med snö utan någon skare i. Det hjälper en hel del.
Björn Sundgren, jaktvårdskonsulent vid Jägareförbundet i Norrbotten, menar att våra nordiska djur klarar kylan bra.
Han förklarar att smådjuren kryper ner under snön och har det ganska gott där. Älgarna tar sig fram relativt lätt när det inte är skarsnö.
– Några individer kommer ha det tufft och de får försöka få i sig så mycket mat som möjligt. För många djur skulle jag säga att det är värre vintrar när det pendlar mellan plus- och minusgrader. För när det är plus så blir djuren blöta och sen blir de kalla när temperaturen går ner. Då blir det även is på betet och skarsnö vilket gör att de får det svårt att ta sig fram. Så det här vädret är våra nordiska djur bättre anpassade för egentligen, säger Björn Sundgren.