Popkillen från Göteborg har firat tio år som artist. Nu åker Kristian Anttila på turné i Norrbotten.
– Att skapa musik känns fortfarande lika magiskt. Jag tycker att det är jätteroligt, säger Kristian Anttila.
Det har blivit sex album – från debuten "Natta de mina" till förra årets "Popruna". Men för två år sedan tog hans liv en ny vändning.
– Jag brakade ihop totalt. Jag orkade inte leva mitt liv mer som jag levde då, med all stress och press. Livet blev på olika sätt för mycket.
"Är inte stolt över allt"
Kristian Anttila beskriver tiden sedan dess som "en tillnyktringsperiod". Det har gått så långt att han försöker undvika att lyssna på vissa av sina tidiga låtar. Han har tidigare också kämpat mot depressioner.
– Förut levde jag ett riktigt sjörövarliv och jag är inte så stolt över allt jag gjorde. I dag är jag en annan människa och livet fungerar bättre men ibland kan jag fortfarande vakna med en monstruös ångest. Det är något med min kemi som inte stämmer, en slags obalans i tillvaron, säger Kristian Anttila.
För att få lugn runt sig flyttade Kristian Anttila hem till sin mamma. Där bor han fortfarande.
– Jag har inga syskon och pappa dog när jag var liten så jag har bara haft min mamma. Men jag är rätt mycket för mig själv. Jag börjar bli den där konstiga mannen som planlöst vandrar omkring på stan. Jag känner mig som världens tråkigaste människa.
Att konst skulle skapas av lidande ger Kristian Anttila inte mycket för.
– För mig är det precis tvärtom. Lidande dödar min kreativitet. Jag kan gå ensam i flera veckor bara för att ta mig igenom olika slags lidanden i livet. Ibland är jag oförklarligt levnadsglad, ibland är jag oförklarligt osugen på att leva. Det är som att vara en sprattelgubbe, någonstans rycks det i trådarna men jag vet inte var riktigt.
Bad Fader vår
Hans liv saknar sammanhang, säger han. Och han skulle gärna vilja tro på något större.
– Jag växte upp i ett troende hem med allt vad det innebar. Varje kväll bad jag Fader vår tills jag var 16 och valde att revoltera mot det. Men folk finner sammanhang i sin tro och det kan jag bli avundsjuk på. Jag skulle vilja tro på någon gud men det är inget som jag pratar om så mycket. Mamma är lite dogmatisk och inte rätt person att diskutera det med.
Hur de kommande tio åren kommer se ut vet Kristian Anttila inte. Inte ens om han kommer fortsätta med musiken.
– Jag orkar inte pressa mig till att göra saker, allt handlar om jag har lust. Jag brukar säga att jag har världens bästa liv men jag är fel person att leva det livet.