Prick klockan 13.00 avslöjas namnet på årets nobelpristagare i litteratur. På Akademibokhandeln i Luleå finns en hylla med böcker av alla de tippande namnen; Adonis, Joyce Carol Oates, Thomas Pynchon, Haruki Murakami och allt vad de heter.
– Vi brukar följa detta direkt på teve varje år. Det är sällan någon rusning men det brukar alltid vara någon entusiast här, säger Agneta Kjällén i personalen.
Årets entusiast är dock där av en ren slump – Hans Sjöberg är där för att hämta upp några Astrid Lindgren-böcker på engelska för barnbarnen i London.
Han stannar kvar av ren nyfikenhet och får sin belöning.
– Jaaa, skriker han glatt när Bob Dylans namn annonseras:
– Jag har ju alla hans skivor. Jag gillade honom mest när han gick från folksång till rock, han var bäst på 60- och 70-talen. Och hans dåvarande flickvän Joan Baez, hon har jag faktiskt sett på scen men aldrig Dylan, säger Hans Sjöberg.
Den enda bok Dylan skrivit är en självbiografi som finns som beställningsvara.
– Men det är det vanliga, vi har inte vinnarens böcker inne, säger Agneta Kjällén.
Förvåningen var stor.
– Mycket stor, det hade jag aldrig väntat mig, säger Lise-Lott Larsson.
På stadsbiblioteket lyckades man snabbt fixa fram ett litet bord med de Dylan-alster som man hade inne.
– Vi hade inget förberett med Dylan, medger dock Janne Olofsson och tillägger:
– Det här får man inte låna just nu, det ska stå här ett tag.
Chockad?
– Nej, det är jag inte, inte chockad.
I går kunde Dylan sjunga "It ain´t me babe". Men i dag går det inte längre ....