Även om han är en tillbakadragen författare svarar han vältaligt och generöst på frågorna under presskonferensen i Börssalen i Gamla Stan. Ovanligt många japanska journalister är på plats och Ishiguro är förstås medveten om det japanska jublet över hans Nobelpris.
– Jag vet att många japaner hoppades att det skulle gå till Haruki Murakami, och att det uppstod ett slags besvikelsens tystnad tills man förstod att jag faktiskt är född i Japan. Då började folk le spontant, säger Ishiguro som växte upp i England på 1960-talet och skämtar om sig själv som ett slags prototyp för en blandning av det brittiska och japanska.
– Jag hade en väldigt bra uppväxt, och jag har en stor respekt för den generation som bara 20 år efter andra världskriget tog emot min familj, säger han och förklarar att han aldrig var utsatt för den typ av rasism som han tycker finns i Storbritannien i dag.
"Mina romaner handlar om att kasta bort sitt liv", förklarade han frankt i en intervju i Dagens Nyheter 1996 efter att "Den otröstade" hade kommit ut. Romanen, en Kafkaliknande ångestdröm skildrar en pianist, Ryder, som trots ett liv i ständig hast, aldrig ens lyckas genomföra konserten som är anledningen till hans resa. Ishiguro skrev den efter sitt stora genombrott med "Återstoden av dagen" och gissningsvis vävde han in mycket av det obehag han själv känner inför författarturnéer och inför att okända människor tror sig veta vem han är, framhåller Yukiko Duke, kritiker och redaktör för Vi läser.
– Det är min minst säljande roman men den som akademiker brukar tycka bäst om, säger han nu.
– Efter tillkännagivandet pratade jag och min fru om att den här romanen kanske var en märklig profetisk dröm jag haft om att komma till Stockholm och ta emot Nobelpriset? Huvudpersonen faller i bitar, och jag hoppas att det inte ska hända mig nu. I så fall måste någon ta hand om mig.
Inget på presskonferensen tyder på att så blir fallet. Nobelpriset talar han om som en symbol för en mänsklig kollektiv kamp, något som vi har behov av särskilt i dag då en "väldigt negativ stämning och atmosfär spridit sig i väst".
Inte ens frågorna om turbulensen kring Svenska Akademien gör honom svarslös. Han ser ingen anledning att ifrågasätta Akademiens integritet, och betonar i stället att metoo-kampanjen framför allt handlar om de sexövergrepp kvinnor utsatts för av män.
– Det är något som har varit djupt fel med vad vi har accepterat. Jag tycker att fokuset måste vara som det är över hela världen: på de sexuella övergreppen. Jag tycker att ni tappar fokus och gör de modiga kvinnorna som klivit fram en otjänst, säger han.
Många människor i hans romaner lever i sin lilla privata sfär utan att se den som en del av en större framhåller han. Den plikttrogne och självförnekande butlern Stevens i "Återstoden av dagen", genom Anthony Hopkins filmtolkning Ishiguros mest kända huvudperson, är ett exempel på det. Men även om Stevens framhärdar i sin begränsade 1950-talstillvaro handlar berättelsen kanske ännu mer om det klassamhälle Ishiguro ser runt omkring sig i dag.
– Alltefter att åren har gått har människor blivit mer och mer förslavade i förhållande till sina arbetsgivare, de arbetar längre och längre dagar, de hämtar sin identitet från sitt arbete, man ifrågasätter inte sitt bidrag.
– Många av oss är sociala och politiska betjänter. Det jag menar är att det inte är tillräckligt att göra sin lilla bit bra, vi måste också se till hur den blir använd, vilket är målet, vilka är de däruppe som vi tjänar? Det blir avgörande för hur du kommer att bedöma ditt liv, och ditt bidrag. Annars kan du upptäcka att du är lurad. (TT)