Professor i Telekommunikation Per Ödling står på scen, föreläsningen har han hållit förut. Men den inneboende glöden i professorn från Lunds universitet är påtaglig. Han är här för att tala om sin egen världs undergång. Universiteten är dödsdömda om inget sker. 2013 gav Per Ödling landets högsta lärosäten max 15 år kvar att leva. Bäst före datum nämns inte denna gång, men budskapet är detsamma.
– Det finns två vägar att gå, antingen försvinner vi eller så förändras vi.
Anpassningen måste börja nu och sikta in sig på den kommande generationen.
– När jag står här och pratar, eller håller en föreläsning i Lund, uppfattar de flesta unga som att det går i slow motion. Det hade gått mycket bättre och fortare för dem att lära sig själva genom internet.
Per Ödling berättar att många av hans studenter även läser MOOC:s vid sidan av den ordinarie undervisningen. Dessa massiva öppna online kurser (massive open online course) blir bara bättre och smartare i sin utformning.
– Och varför skulle du vilja lyssna på den tredje bästa föreläsaren när du kan lyssna på världens absolut bästa?
Universiteten får inte längre frågorna. Vill gemene man veta något i dag så går man till sin smartphone – och googlar.
– Någonstans har det skett ett misslyckande. Vi har gjort något allvarlig fel.
Men det är inte en domedagsprofetia, Per Ödling bjuder också på koncept och lösningar.
– Föreställ er att man skulle skifta den huvudsakliga trygghetsfaktorn från arbetsmarknaden och istället lägga den hos universitetet.
Professorn föreslår ett livslångt studiemedel och att man knyter upp sig till universitetet.
– Så när du blir arbetslös skrivs du helt enkelt in på ditt universitet och kan bredda din kompetens istället för att det ser ut som det gör idag.
Det rimmar väl med det livslånga lärandet.
– Vi måste ställa in oss på att fortsätta lära oss hela livet. Utvecklingen går för snabbt för att vi ska bli bekväma med vad vi kan och vet.
Dagens teknik erbjuder också en intressant möjlighet för övriga skolväsendet.
Istället för att ha massiva skolbyggnader som ska inrymma hundratals elever ser Per Ödling en framtid för ett återtåg till det småskaliga lärandet.
– Idag finns det inga tekniska eller ekonomiska begränsningar som förhindrar små klasser på, säg 15, elever som var och en läser en individualiserad kurs som är anpassad till deras nivå.
– Istället för fokus på ämneskunskapen kunde läraren istället ha en coachliknande roll, att se till att eleverna mår bra, kan samarbeta och som förhindrar mobbning. Ämneskompetensen kan man istället hämta direkt från internet.