Gård med gamla anor

Byn Njavve ligger mellan vattendraget Lilla lule älv och landsvägen, tre mil öster om Kvikkjokk.
Lanternorna från ångbåtarna som fraktade människor och gods långt innan landsvägen kom till, finns kvar i den forna Kaptensgården.
I dag huserar ingen båtkapten i huset som numera heter Njavvegården. Där inne pryds väggarna av svartvita fotografier, inramade kvittenser och allehanda information om byns svunna tider och historik.
Utställningen visar människor och tider som inte längre finns.
- Jag gjorde den här utställningen för något år sedan i samband med Linnédagarna i Kvikkjokk då även Årrenjarka och Kvikkjokk var med. Jag började av intresse. Vår släkt hamnade här för att min farfarsfar Jonas Edvard Stenman gifte sig med en dotter till Nils Nilsson Tuorda som bodde här i byn, säger Marina Stenman.

Gamla kvittenser
Njavve befolkades av nybyggande samer som levde av fiske och renar. Redan under 1600-talet var byn befolkad av Tuorpon samer. År 1799 byggdes det allra första huset i byn vilket fortfarande står kvar.
Stock-knutarna skvallrar om att tillbyggnaderna har skett etappvis eftersom det blivit allt fler invånare. Här bor Marina Stenman i dag. Det var här inne som farmor Hulda Stenman serverade kaffe och bullar för 75 öre till båtpassagerarna under 60-talet.
- Här har det varit gästgiveri och bäddar för uthyrning. Den sista utbyggnaden gjordes under mitten av 1800-talet. Vi har hittat gamla kvittenser och annat från 1800-talet under golvplankorna, säger Marina Stenman.
Bland annat finns en stämning av en man som krävde att få ut sin del av en gemensamt fångad varg och en kvittens om hästskjuts mellan Njavve och kyrkbyn Kvikkjokk, undertecknat av länsman. En krona per häst och mil och en krona per mil åt en bärare var arvodet i slutet av 1800-talet.

Gamla lanternor
Utanför Kaptensgården står en av ångbåtarnas motor uppställd. Talröret, som användes för att maskinpersonalen skulle kunna tala med kaptenen uppe på däck, hänger på en vägg. Inomhus finns de gamla lanternorna som lyste i olika färger för att markera båtens sidor, för och akter.
Gerd Isaksson, som är uppväxt i byn, är en av dem som tittar på utställningen under lördagens premiär. Hon är en av de så kallade grindbarnen.
- Byns kor var i en stor hage med grind nere vid sjön. När båten kom stod vi barn där och öppnade. Då fick vi pengar, oftast 2-öringar som vi sparade och delade upp efter sommaren, berättar Gerd Isaksson.
Båt-trafiken, som startade 1902 och försvann då landsvägen var klar 1957, gick mellan Björkholmen till Kvikkjokk. Tre båtar fanns eftersom vissa landsträckor förhindrade framfart. Då var det bara att kliva av och gå, eller åka hästskjuts till nästa båt. I Njavve ligger bakaxeln från den gamla lastbilen av märket T-ford kvar.

Körde gods
- Härifrån fick man gå tre kilometer till sjön Saggat. Farfar körde gods över mårkan med lastbilen, säger Marina Stenman.
Utställningen om Njavves historia är nu permanent i Kaptensgården. Där kan man läsa om hur hemmanet delats upp i omgångar, hur många människor som bott i byn under olika årtal och århundraden, med mera.
Inte minst kan man studera de svartvita bilderna som visar pojken med lådbilen, bröllopsparet och gästerna, tanterna med förkläden och annat förgånget.
I hagen på ängen finns inte längre några betande kor.
Den fylls numera av renar emellanåt. Men i byns äldsta hus ligger mossan ännu kvar mellan timmerstockarna på vinden.