Nilivaara struntar i EU

Dagen efter EU:s parlamentsval är som vilken annan dag som helst i byn Nilivaara drygt fyra mil öster om Gällivare fågelvägen. Den nyinredda konsumbutiken håller som vanligt lunchstängt 1,5 timme till 13.30 och vägen till byn slingrar sig genom terrängen på samma sätt som den alltid gjort med välkända gupp. Den senaste större händelsen var nedläggningen av byaskolans högstadium. Inga förväntningar Förväntningarna är inte stora om en annan utveckling än den man levt med de senaste 30?40 åren. En av förklaringarna bakom det svaga intresset för parlamentsvalet i helgen menar Leif Nilsson, radikal byakämpe som tappat tron på att den politiska viljan kan leda byn in i en ljus framtid. ? Man har blivit så less på allt. Ska vi rösta på människor som lever i en helt annan värld medan landet utarmas. EU har blivit en lekplats för kapitalister. Så känns det här i byn. Man har lagt ned skolan och avvecklat nästan allt som går att avveckla. Vägarna försämras. Det är bara en enda lång avvecklingslista, säger han. ? Se på mig själv. Sjukskriven i fyra år. Folk hunsas hit och dit. Och vad ska vi då med politikerna till. Vi har sett våra egna lokalpolitiker stå handfallna vad kan vi då vänta oss från Bryssel? Ingenting. Och Bryssel har inte gjort ett dugg för Nilivaara under alla de här åren Sverige varit medlem. Alla EU-projekten har också gått i stöpet menar han. ? Jag tror alla de här projekten aldrig var tänkta att leda någonstans och jag tror ingen här i byn känner någon samhörighet med EU i dag med facit i hand. Man skiter i Nilivaara och vi skiter i dem. Nu ska man ta den sista resten av skog och låter timmerbilarna köra sönder vägarna än mer. Där har vi EU-utvecklingen här i byn. Bryssel upplevs som en fjärran belägen plats av många. ? Jag röstade inte. Jag visste inte vad jag skulle rösta på. På något sätt känns det som om EU inte har något med oss att göra. Man vet att det inte är så. Men Bryssel upplevs som så långt borta. Inte nära eller angeläget, säger Anna Karin Nilsson, egenföretagare som ändå förebrår sig själv. Nöjda moderater ? Jag som företagare borde väl ha röstat. Det är ju viktigt med EU och de möjligheter som finns där för företagarna. Men jag visste inte vad jag skulle rösta på och så tror jag nog många känt. Moderaterna i Nilivaaras valdistrikt är nöjda med att ha fått 30 procent av rösterna. En bra siffra även sett ur ett rikssammanhang. Bara vänsterpartiet kapade åt sig fler. ? Ur moderat synpunkt har vi fått fyra mandat och därmed troligen fått in Anna Ibrasagic i eu-parlamentet och Krister Hammarberg i riksdagen så ur Norrbottenssynpunkt har det gått bra för moderaterna. Våra egna rösttal här är kanske inte så många i antal men frukten av ett lokalt valarbete där vi har försökt att påtala vikten av att rösta, säger Clary Persson Sammelin (m) även ordförande för den lokala företagarföreningen. ? Vad de här siffrorna säger är att det på något sätt ändå finns en framtidstro här. Men visst finns det en känsla bland befolkningen att EU inte är till för dem. Det ligger långt borta och man har inte fått klart för sig vilken nytta man har av den europeiska gemenskapen. Offentlig verksamhet ? Ett problem kan vara att mesta av strukturfondspengarna går till offentlig verksamhet och inte till företag, medan en annorlunda situation råder i Finland till exempel. Där speglar därför den lokala utvecklingen också mer av EU-gemenskapens fördelar. ? Är man aktiv politiker sätter man in sig i frågorna bättre men är man det inte måste politikerna vara tydliga om vad EU innebär och tala ett begripligt språk som relateras till människors vardag. Byarna Nilivaara, Markitta, Vettasjärvi, Granhult och Käntöjärvi ska inte klandras för det låga valdeltagandet. I stället är det så att om någon ska klandras är det kanske våra politiker som inte lyckats övertyga dem om vikten av att rösta. Och det gör man inte bara med vackra ord. Demokratisk plikt Ivar Oskarsson röstade. ? Det var en självklar sak och en demokratisk plikt anser jag. Men jag förstår de andra. ?Det är inte lönt?, säger man. Bryssel ligger så långt borta och vem lyssnar där på någon i Nilivaara. Det är så folk tänker. Men om alla gick och röstade kanske det skulle få någon betydelse ändå. Men visst är det så att man inte ser något konstruktivt här i byn. Bryssel är för mycket lekstuga. Vad har det för betydelse att jordgubbarna har olika storlek och om gurkorna är sneda. Man kunde syssla med viktigare saker. Det stora förlorarna i årets parlamentsval i Nilviara är miljöpartiet och socialdemokraterna.