Till häst mot Kebnekaise
Att sitta på hästryggen på väg upp till fjälls och blicka ut mot Kebnekaisefjällen är fridfullt, lättsamt och väldigt vackert. nnn Islandshästen Bára visade undertecknad vägen från Nikkaluokta, längs steniga stigar, vattendrag och björkskog fram till sjön Ladtjojaure.
Vår ridguide Mats Berg arbetar med islandshästar och guideservice året om och känner väl till markerna. Han tar täten från Nikkaluokta. - Går det bra för er? frågar han efter stund. Alla fem i gruppen nickar och ser nöjda ut. Turen fortsätter längs stigarna, skogen och vattendrag. Vädret skiftar. Moln, sol, regn. Efter någon kilometers ridtur blir berg och fjälltoppar mer synliga och långt bort skymtar Kebnekaises sydtopp. Att ta sig hela vägen till Kebnekaise fjällstation tar med häst cirka fem timmar från Nikkaluokta. Den här dagen går ridturen, en bit på väg, till sjön Ladtjojaure. Vana hästar
Vi lunkar fram. När takten ökas till tölt blir ljudet av hästhovar mot marken mer påtagligt och det känns som om Bára plötsligt svävar fram ett par centimeter ovanför marken. Islandshästar trivs i fjällen och är vana att vara ute på strapatser, ofta flera dagar eller veckor. Myggor och insekter irriterar även dem och efter att ha lagt handen över Báras man är handen alldeles kladdig av myggolja. Vi rider över en mindre fors. Hästarna tar sig vant ner i det iskalla vattnet och upp på torra land. Efter cirka fem kilometer stannar vi till inne i tät björkskog och för en kort stund kliver vi av hästarna och njuter av utsikten mot fjällvärlden och ner mot Ladtjojaure, där en båt precis passerar. Vi vänder om och rider tillbaka mot Nikkaluokta. Kvalitetstid
Mats Berg har gjort upp eld, steker renkött, kokar kaffe och lutar sig tillbaka mot marken med yxan i handen. - Vi brukar säga att vi mäter det här i kvalitetstid, inte i antalet mil, säger han och ler mot kollegan Josefin Kornerup som instämmer. De övriga ur ridgruppen kommer från södra Sverige, är fascinerade av upplevelsen. Barbro Lidström från Näsåker i Ångermanland hade tagit med sig familjen på en riktig fjällsemester. - Tanken på att rida här uppe kom när vi en gång åkte förbi Kiruna med tåg på väg för att titta på späckhuggare i Lofoten. Nu tycker vi att Nikkaluokta är otroligt vackert, men det är kanske lite mycket mygg, säger hon och skrattar. Fridfull upplevelse
Tillsammans med familjen, Bo Lager och döttrarna Therese och Tove, tio och 13 år gamla har hon tillbringat tre dagar på hästryggen. - Det är så härligt att känna hästen under sig och så är det fridfullt. I de här trakterna är det mer dramatiska landskap än vad vi är vana vid hemma. Det finns inget som liknar det här, det är helt fantastiskt att rida i dalen och se Kebnekaise, säger hon och tittar på Bo som skär loss en bit torkat renkött. Solen har tittat fram igen och våra fyrbenta vänner tar igen sig i hagen en bit bort medan vi andra låter intrycken sjunka in.
Så jobbar vi med nyheter