Mitt emot byns lilla hjärta, lanthandeln, ligger Hantverkarnas träffpunkt. En social samlingspunkt sedan 20 år, där man kan fika, handla hantverk, sylt och bär eller göra loppisfynd. Den ideella föreningen grundades och hålls vid liv av fem kvinnors gemensamma intresse för hantverk.
– Det är ju inga pengar i det här, men varje gång vi pratar om att lägga ner blir det protester, berättar dagens öppethållare Helena Selberg.
Två gäster och en hund kommer in för att handla. De har stuga i närheten och passar på att fråga hur det är med hjortronen i år.
– Vi blir lite av en turistbyrå så här års också, säger Helena Selberg när de gått.
Här finns i princip bara hantverk från de fem grundarna, men vem som helst kan för 50 kronor i månaden få sälja sina saker här. Jag köper med mig en hembakt mazarinkaka med tigermönster och ger mig av i jakt efter badplatsen Sandviken. Stranden är diskret skyltad och jag får fråga mig fram till den anonyma strandremsan. Framför den rogivande utsikten stojar Alice Larsson, Maja Larsson och Isac Fredriksson från Råneå som är här för första gången.
– Det finns mycket småfisk att titta på, berömmer Isac.
– Bra brygga och inte för långgrunt, säger Alice.
– Och bra att det inte är stenig botten, tillägger Maja.
En äldre herre i stråhatt, med rötter i området, spanar ut över de lugna vidderna.
– Jag längtar alltid hit, suckar han nostalgiskt.
Just utanför Niemisel ligger Forsträskhed där familjen Eriksson bor och bedriver renskötsel. Mikael Guttorm Eriksson är en av de tre aktiva renägarna i området, och familjen tillhör Flakabergsgruppen, en undergrupp till Gällivare skogssameby. Mikael delar sin tid mellan ett jobb i Luleå, sin tid med renarna och familjens företag som erbjuder föreläsningar om skogssamisk kultur, slöjd och joik. Han är med andra ord ofta på språng och så även i dag.
Temperaturen tangerar 30 grader, luften står stilla och Tina Eriksson bannar sig själv för att hon inte sytt dottern Elles kolt tidigare. Nu närmar sig konfirmationslägret med stormsteg och Tina Eriksson sitter fjättrad hemma vid sin symaskin. Men det samiska arvet är inte särskilt påtagligt i området.
– Nog är vi lite bortglömda här, menar Tina Eriksson.
När Boden och Luleå lyfter fram samerna i turistsammanhang är det nästan alltid fjällsamer, med bilder på fjäll och tältkåtor. Tina Eriksson tycker att man istället kunde lyfta fram områdets traditioner med de mer stationära näverkåtorna som är skogssamernas tradition.
– Jag skulle tro att, frågar du i Niemisel så är det inte många som vet att det finns rennäring här.
Hon tror att många drar sig för att fråga om det samiska också, för att de tänker att de borde veta mer.
– Men då är det bättre att fråga, det är bättre kunskap som behövs från båda sidor.
Hon tycker att det finns en allmän missuppfattning om att det skulle vara något fel om man ser en ren vistas på vägen eller andra synliga platser. Då kan folk höra av sig för att rapportera, eller vara irriterade.
– Många tror att renarna inte får vara här, man har glömt bort att de funnits här i hundratals år.
På 1980-talet fanns det mycket mer ren i området, berättar hon, men sedan har det dalat av olika anledningar.
Den gamla skogen med lavar till renarna har avverkats i stor utsträckning, det finns mer rovdjur som kan skada djuren och de ovanliga vintrarna, när det växlat från minus till plusgrader, har lagt en ishinna mellan maten och renen.
Två av barnen, Elle och Ibba, kommer ner och erbjuder sig att locka fram några renar i hagen intill. Tina langar över en kniv till Elle, som går och fixar några lövruskor att locka med. Hon är den som än så länge visat störst intresse för renskötsel, tycker Tina Eriksson.
– Jag funderar på att bli renskötare när jag blir stor, om det finns möjlighet, intygar Elle Eriksson.
Pratar ni någon samiska i familjen?
– Micke använder samiskan inom renskötseln, men det vardagliga språket håller på att dö ut, säger Tina Eriksson.
– Det är kul med samiskan, men man kan inte lära sig allt på en gång. Addja (morfar) säger alltid något samiskt ord, så man lär sig lite i taget, menar Ibba Eriksson.