Elden tog allt de ägde

Brandförloppet den 19:e juli var mycket häftigt, elden tog allt i tvåvåningshuset. Den tog också familjens ena katt Zanzibar som inte hittades, kaninen Musse som Maria försökte nå men inte lyckades rädda på grund av den våldsamma hettan och så burfågeln, parakiten Pippi. ? Ja och sen alla akvariefiskarna påpekar familjens yngsta, Sara 12 år, som var med pappa Seppo i Boden och på väg hem när brandbudet kom. Storebror Anders hade följt med farmor och farfar till Finland och ensam hemma, medan mamma Maria befann sig i byn där hon jobbar som personlig assistent, var dottern Elin 14 år. Sprang skrikande ut Vid Kurirens besök är inte Elin hemma utan hos en kamrat i Niemisel. Men Maria berättar om förloppet: ? Det var vid lunchtid och Elin hade börjat dammsuga på nedervåningen. Plötsligt hör hon ett knastrande ljud på övervåningen och går upp för att se vad det är. Ingenting syns, ingen rök, plötsligt i en hall mellan två rum slår en stor eldkvast ut, berättar Maria. Flickan lyckas rädda en av familjens katter. Hon springer skrikande ut och grannarna i en inte helt närliggande sommarstuga hör hennes förtvivlade rop och kommer rusande över ängarna med mobiltelefon i högsta hugg. Huset övertänt Brandkårerna från Råneå och Luleå kallas ut. Innan de anländer har Maria lånat en bil på jobbet och kastat sig hem. På gårdstunet, vackert beläget en bit från Råneälven ser hon lågorna slå ut. Konstaterar att varken familjemedlemmar eller gårdens två hundar finns kvar i det övertända hemmet. ? Jag försöker få tag på kaninen som har sitt hus alldeles vid husväggen men jag måste ge upp, hettan är för stark, berättar hon och säger att känslan att behöva ge upp var hemsk. Brandkårerna anländer men branden, som orsakats av ett elfel, är för övermäktig. Man koncentrerar släckningsinsatsen till att se till att elden inte sprider sig till den närliggande skogen. Vinden låg på åt norr vilket var tur ur flera synvinklar. ? Det andra huset på tomten som vi bor i nu klarade sig och våra mjölkkor som gick på bete intill blev aldrig oroliga, säger Maria. Tungt arbete På gården där familjen bott i 14 år finns också Seppos arbetsplats, ladugården där familjen har 17 mjölkkor. Att det en gång stått ett älskat boningshus på brandplatsen är svårt att förstå. Elden har förtärt allt, förstört och förvandlat. ? Det är så märkligt, mycket av sakerna ligger inte där man borde finna dom, konstaterar familjen när de går omkring i det brunna. Här har de gått många varv nu , alla familjemedlemmarna. Man memorerar vad man hade, listor ska skrivas för att den utfallande försäkringen, som Maria har via sitt fack, ska bli komplett. Det är ett tungt och digert arbete . ? Fast samtidigt så bearbetar man händelsen genom att gå här säger Maria och plockar upp en skärva av en servis från ett fint vitt gammalt skåp som var proppfullt med porslin av olika slag. Nu ligger allt i skärvor. Av skåpet finns inte en fiber kvar. ? Och där ligger vapenskåpet, där hade barnen som tävlar i luftgevärskytte sitt gevär. Vi har inte öppnat skåpet än men geväret är nog förstört säger Maria. Nedsmälta skyttepriser Vad man skulle ha gjort eller inte är orationella tankar som kommer och går genom deras huvuden. Kanske skulle man ha väntat med att köpa den nya faxen, DVD:n och allt annat som var nyinhandlat. Men nej, man kan ju inte veta att olyckan ska drabba. ? Jag hade en ny cykel, en BMX som stod lutad mot en husvägg, berättar Anders som är familjens äldsta barn, han börjar nu i höst på byggprogrammet i Luleå. Cykeln blev lågornas rov, liksom en nyköpt motorsåg och en rad andra redskap. ? Fotografierna, säger Maria och suckar. Alla kära minnen, stamtavlan till Grand Danoisen Debbie. Barnens parad av skyttepriser som nu står som nedsmälta stearinljus på hyllan till det enda som ser intakt ut, den öppna spisen. Av gamla fina saker som kardbänk, spinnrock och nyinköpta soffan och annat finns inga spår. ? Inga saker, inga kläder, allt försvann säger Maria som dock berättar att det som verkligen funnits där är stödet från vänner, grannar och släkt. De har fått kläder och saker för att klara vardagen. ? Och någon som lyssnar, för man behöver prata om vad man varit med om, betonar hon. ? Och man försöker se det hela lite positivt, man kan nu skratta till och med säger hon och dottern Sara som pekar på den av värmen totalt förvridna regnmätaren. Det hjälps inte, man måste le åt eländet. ? Seppo har en god vän som tyckte att han skulle se positivt på saken, nu fick han ju så mycket närmare till jobbet, säger Maria och skrattar. Snälla och uppmuntrande vänner har varit viktigt i familjens olycka. Livet går vidare Man lär sig av allt i livet och vad Maria och hennes familj verkligen vill slå ett slag för är brandvarnare. Och att dokumentera sitt hem, i minsta detalj! ? Vi hade brandvarnare och de löste ut vid branden. Sen ska man skriva en lista på varenda grej man har, allt! Gärna ta kort på det. Och verkligen inte bara prata om det utan se till att det blir gjort, säger hon initierat. Att minnas vad man hade i sin ägo är inte lätt när allt ligger i sot och aska, är förvridet och förstört och bilddokumentationen är borta. Hur viktiga köksmaskinerna är för en känns nu när mikron inte finns mer och att beställa en ny parabolbox till TV:n visade sig vara en omöjlighet just nu. ? Det är väl på grund av OS, säger Maria och ler. Livet går trots allt vidare! Det låter lite klyschigt fast helt rätt att säga i familjen Stenberg-Näyhäs fall. Nu ser de framåt igen och så småningom ska man dra igång planerna på att börja repa huset de nu bor i på gården. Att bygga ett nytt hus där det gamla stod? ? Nej det vill vi nog inte göra, vi känner inte för det, förklarar familjen.