När jag tittar ut från Norra hamn i Luleå och ser de mörka regnmolnen som ligger inåt landet så brukar jag sucka och tänka att allt elände kommer från Boden. Jag brukar dra den här historien för de bodensare jag kommit att lära känna.
Då tar det hus i helsike. Bodensaren jobbar upp en respektabel inlandsaggression och intar en ståtlig officershållning. Stadens heder och ära står på spel och den yttre gränsen ska under alla omständigheter försvaras. Det stora artilleriet plockas fram för att skjuta kustbons tarvliga påhopp i sank.
– Men Luleå då! Det blåser ju ALLTID i Luleå!
Det är så roligt, alltså. Det händer varenda gång. Jo, det blåser i kuststaden Luleå. Jag erkänner och lägger mig platt inför denna farsot som plågar residensstaden dag ut och dag in.
Låt oss nu för en gångs skull, och för alla bodensares skull, slå fast att det blåser i Luleå. Vi vet det, ni vet det och nu vet hela världen det.
När vi väl kommit igång med det lokalpatriotiska gnabbet så brukar jag även lite slentrianmässigt kasta ur mig att jag alltid får en släng av ångest när jag kör in i Boden.
Bodensaren kontrar med att det blåser i Luleå.
Jag petar in några snabba träffar som jag vet svider. Luleå fick sjukhuset. Försvaret nedrustades. Ni har inget hockeylag. Jabb, jabb, jabb.
Bodensaren dräper till med att det är blåsigt i Luleå.
Gnabb, gnabb, gnabb.
Men ni, det är inte så allvarligt som det låter. Inte tycker jag illa om Boden. Det här är ju bara lite lokalpatriotiskt bus som piggar upp vardagen. Bodensarna är ett synnerligen trevligt folk som man kan skoja med – och om. De försvarar sig med den äran och står upp för sin fina stad. Jag gillar det.
Annat är det med piteborna.
Skoj om något så allvarligt som Piteå landar inte bra och jag möts bara av tomma blickar följt av nåt väsande om "Lulehasafot". "Det går att ta pojken ur staden men aldrig staden ur pojken”, brukar det heta men i Piteå är det mer: ”He gå aldri att ta pojken ur schtan för he finnchs ju bara en schtad och de ä Pite”.
Men jag gillar verkligen alla platser i Norrbotten – Boden och Piteå inkluderat. En av anledningarna är just att folket är stolta över sina städer och sin bakgrund. Jag gör gärna ett besök och när jag väl är där bjuder jag frikostigt på tips från mitt Luleå.
Jag brukar exempelvis rekommendera bodensarna att ta sig ut till skärgården för att bada i friskt vatten i stället för att hålla till i de svampiga träskmarkerna.
Att de blir upprörda. Varför ska de till havet? De har ju Alders – och där är det minsann VINDSTILLA.
Då är matchen över, jag lämnar ringen och går ut i blåsten med ännu en påminnelse om att jo, det blåser i Luleå, det gör ju faktiskt det.
Tack och lov – för det håller molnen på behörigt avstånd.
Ganska exakt fyra mil.