Det är förmiddag och Williamsburgs paradgata Bedford Avenue håller precis på att vakna. Bara några minuters tunnelbaneresa över bron från Manhattan ligger stadsdelen som blivit ett av New Yorks mer populära områden efter en massiv inflyttning av unga och kreativa. Duo träffar Linda Nylander på hennes nyöppnade restaurang, ett litet större ställe än caféet som hon haft sedan 2003.
– Vi ville att det skulle vara lite annorlunda på nya Bliss. På Bliss café serverar vi äggrätter och vegetarisk mat, men här är allt helt veganskt.
På nyöppnade Bliss är tegelväggarna vitmålade med målningar i graffitistil på. Det är en av stamgästerna, en ung kille, som har målat dem. En grupp turister beställer frukost. Lindas kollega Lisa pratar med Brian som är makeup-artist och också stammis medan Linda fixar med kaffemaskinen. Brian har kommit in i dag bara för att hjälpa Linda med smink inför vår fotografering. Brian har varit vegan länge och älskar maten på Bliss.
– Det är svårt att göra veganska bakverk så goda som de gör här. Utan ägg och sånt. Chokladkakorna är saftiga och smakar verkligen som riktig choklad.
– Det här är kärnan av Williamsburg. Här bor det mycket musiker och människor som studerar för att bli skådisar. Om du går längs Bedford Avenue mot bron har du ett judiskt område, de har sitt eget lilla samhälle där. Lite längre bort finns ett polskt område och om du går över på andra sidan vägen har du ett italienskt område.
Själv bor Linda inte i Brooklyn utan mitt på Manhattan, på 58:e gatan nära Central Park. Det är bra när hon ska rasta sin hund. På senaste tiden har Linda tillbringat mycket av sin vakna tid i Brooklyn inför öppningen av den nya restaurangen på Grand Street. Hon gillar Brooklyn men det är skönt att bo på Manhattan.
– Det kommer in så mycket folk på Bliss hela tiden och alla här i området hälsar och känner igen en fast man ibland inte känner igen dem. Då är det lite skönt att åka in till stan där det är mer anonymt och vara lite ledig.
I Williamsburg finns flera spår av den svenska invandringen. Alldeles vid tunnelbaneuppgången ligger ett konditori med svenska flaggan i skylten och kanelbullar på menyn. I närheten finns också en affär med skandinavisk design och en svenskägd second-hand butik som mestadels har hämtat sina vintagekläder från Sverige.
– De senaste två åren har vi haft minst ett bord med svenskar varje dag. För ett år sen var det en tjej som kom in, hon var också ursprungligen från Gällivare så det slutade med att vi pratade om vilka vi kände därifrån. Det var så lustigt, många gånger är det en liten värld.
Linda Nylanders första möte med Amerika var när hon 1996 åkte till Baltimore för att arbeta som au pair. Linda var 20 år gammal och det var första gången hon lämnade Sverige för att vara borta ett helt år.
– Att komma till en okänd familj och ta hand om deras barn var ovant och först kände jag att det inte riktigt var något för mig men jag lärde känna väldigt mycket folk där som jag fortfarande i dag håller kontakt med.
Baltimore ligger 30 mil sydväst om New York och Linda brukade åka till New York över en helg med sina vänner bara för att ha kul.
– Jag brukade alltid säga att jag aldrig skulle kunna bo i New York. Jag tyckte att det var för stort och för mycket. New York var för stökigt.
Numera har hon en slags hatkärlek till staden.
– Jag tror att nästan alla som bor i New York har det. Man älskar New York men om dagarna undrar man ibland: Varför har jag valt att bo här? Det är så mycket energi hela tiden. Så fort man kommer utanför lägenheten känner man den här energin, det är alltid något på gång. När min bror var och hälsade på mig ville han gå till Times Square och jag kände bara "Åh nej". För mig är det det värsta området i hela New York. Det är såklart spännande när man är på besök och det är en massa folk och blinkade skyltar överallt, men själv försöker jag så gott det går att undvika de gatorna.
Efter året som au pair i Baltimore åkte Linda hem till Sverige och sedan vidare till London ett år. Sedan sökte hon jobb på ett bed and breakfast på ön Nantucket utanför Boston. Där träffade hon också Lisa som hon numera delar ägaransvaret för Bliss med.
– Det är en så fin liten ö, man kan i princip promenera runt hela. Det är kanske fem mil från ena änden till den andra. Där finns inget McDonalds, bara små lokala restauranger. Jag älskade verkligen Nantucket. Jag och Lisa har en kompis som bor kvar på ön och vi brukar försöka åka tillbaka och hälsa på ganska ofta. När jag åker dit känner jag lite som att jag kommer hem här i USA, det var det fösta stället där jag bodde och kände mig hemma.
Det var under tiden på Nantucket som Linda träffade den person som är den stora anledningen till att hon hamnade i New York trots allt.
– Min kompis George kom och hälsade på mig på Nantucket tillsammans med tre andra kompisar och en av dem var Joe som numera är min man och det var på den vägen som jag kom till New York.
Då och då plingar dörren till och vi blir avbrutna av kunder som kommer in och vill hälsa och prata med Linda. Bliss stamkunder är väldigt hjälpsamma. En fotograf kommer in och vill boka tid för att fotografera några rätter till ett pressutskick som han lovat att göra till restaurangen. En annan kund har gett dem en Ipod med inspelad egen musik som hon vill att de ska spela på Bliss.
– Ibland kan det vara lite svårt att säga nej faktiskt. En av våra stammisar är konstnär och en gång gjorde han en tavla av Donald Trump som är känd för alla sina höga byggnader här i New York. Donald Trump var naken med en stor byggnad över skrevet och så stod det "Mitt torn är högre än ditt torn". Donald Trumps son kom in och tittade på den och de kom från tidningarna och fotograferade. Så man får passa sig lite när han vill hänga tavlor nästa gång. Det blev lite väl kontroversiellt för oss.
Linda brukar åka hem till Sverige ungefär två gånger per år för att hälsa på familjen. Men under jul brukar hon oftast stanna i New York. Det är då det är som mest hektiskt på Bliss och de anställda behöver ha ledigt.
– På jul brukar vi åka ut på Long Island för min mans familj bor där, så vi är oftast hela släkten som firar där i min mans mosters hus. Det finns så mycket mysigt att göra här under jul. De italienska kvarteren är bra för de firar också den 24 december precis som i Sverige. Under hela december har de också julmarknad varje helg i Little Italy. Sen kan man kliva upp på morgonen och åka skridskor i Central park eller på Rockefeller center. Eller kanske ta en drink på en ”rooftop-bar” med utsikt över hela staden. Vissa har värmelampor och morgonrockar som man kan ta på sig om man fryser.
När Linda saknar Sverige går hon ibland till Svenska kyrkan eller läser svenska tidningar och köper godis eller svenska kanelbullar.
– Jag älskar Sverige och tänker ofta att jag ska flytta tillbaka någon gång men jag har bott så länge utomlands nu så jag undrar hur det skulle funka om jag flyttade hem. Men om jag flyttar tillbaka till Sverige skulle jag nog flytta till Norrbotten. När jag kommer till Norrbotten känns det som att jag kommer hem.