Inget för badkrukor

En vattenfestival i ordets rätta bemärkelse anordnades i byn Nedre Kuivakangas, strax söder om Övertorneå i lördags. Inom en avspärrad del av byn rådde regelrätt vattenkrig där alla medel var tillåtna. Som final ryckte brandkåren ut och blötte ner samtliga närvarande.

NEDRE KUIVAKANGAS2006-07-10 06:00
Göran Lahti
Inget var sig likt i byn när vattenkriget utbröt under några timmar under lördagen. Lämpligt nog gjorde värmen och den heta solen att de flesta deltagare inget annat önskade än att få en dusch med svalkande friskt vatten. Under dessa tre timmar var det fritt fram för barn i alla åldrar att blöta ner allt och alla i byn och blött blev det.
- Skitkul att få blöta ner alla man möter, säger Jakob Grym, 11 år.

Inspiration från Thailand
Den smått galna idén väcktes under en resa till Thailand i våras. Familjerna Norberg och Omark var på semesterresa i landet vid tiden då vattenfestivalen inföll.
- Under tre dygn gällde det att blöta ner allt och alla och det var hur kul som helst, berättar Rickard Norberg, en av idésprutorna bakom festivalen.
Under en bastukväll växte tanken fram att genomföra samma sak i den egna byn, dock under tre timmar, i stället för tre dygn. Sagt och gjort, byaföreningen kontaktades och ett febrilt arbete började.
När Kuriren kommer till vatten-fronten blir vi stoppade av Anders Omark som är vakt vid den norra infarten till stridszonen. Luften står helt still och närmast dallrar i den nästan 30-gradiga hettan.
- Veva upp rutorna annars blir ni blöta, varnar Omark med vattnet droppande från håret.
Väl ute ur bilen får Kurirens utsände en veritabel kalldusch över sig. Lyckligtvis klarar sig utrustningen bra och som värsta krigskorrespondenten springer undertecknad hukande framåt på byavägen.

Vattenstationer och monster
Vid en av vattenstationerna, en traktorskopa fylld med iskallt vatten, står en märklig figur.
- Akta er för vattenmonstret, ropar barnen, när den skrämmande gestalten närmar sig.
Monstret gör viss urskiljning, och de som inte vill slipper att bli nedsprutade, lyckligtvis.
En fristad är fiket där man kan stilla hunger och törst och inte minst torka i solen. De mer rutinerade byborna håller sig innanför de fredade zonerna och betraktar lugnt spektaklet drickandes en kopp kaffe. Dock kan vissa undantag noteras, där farfar eller mormor deltar i vattenleken med liv och lust.
Plötsligt hörs sirener under några korta sekunder och en brandbil dyker upp över krönet. Uppe på brandbilen sitter Mikael Niska och Peter Hietala och sprutar vatten mot alla närvarande, båda med breda leenden. Byabarnen och tillresta kompisar samlar sig till motattack men har inte mycket att sätta emot när räddningstjänsten får upp trycket. Det är skrik och stoj och inte minst förundran från de mindre barnen när den stora brandbilen banar väg genom området.
Kuriren kan garantera att ingen kom undan torrskodd från finalen av en vattenfestival som få kommer att glömma i Nedre Kuivakangas. Under kvällen vidtog en pubkväll i folkets hus som omöjligen kan ha varit lika blöt som förfesten.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!