En del renar märks och skickas till slaktfållan, men de flesta renarna får en spruta och en spraymärkning i baken.
Medlemmar från flera olika samebyar delar in hundratals renar i olika vintergrupper som sedan flyttas till vintermarkerna. Det är lättare att hitta bete till djuren när de är i mindre enheter.
– Vi har renarna gemensamt sommar och höst, men inför vintern skiljer vi isär dem familjevis, säger Lars-Thomas Persson från Gällivare skogssameby. Han tar tag i en vaja och ropar ut namn på ägaren innan den får springa vidare. Sedan nästa ren, och nästa. Det är ett hårt och intensivt arbete som pågår från slutet av oktober fram till januari eller februari.
Sedan 2011 pågår på regeringens uppdrag ett björnforskningsprojekt, där björnars predation på ren i Gällivare skogssameby kartläggs vetenskapligt.
Lars-Thomas Persson berättar att varenda kalv är knuten individuellt till en vaja med ett nummer som forskaren läser av vid renskiljningen. När renskiljningarna sedan är slut mäter man överlevnad från kalvning till kalvmärkning och slakt för att se bortfallet.
– Vi har haft enorma björnproblem, men sedan björnprojektet startat är siffrorna bättre än på mycket länge, säger han.
Länsstyrelsen har gett större tilldelning på björn och resultatet märks redan.
Renarna springer omkring runt, runt. Snart är alla räknade och samlade, men idag var det en liten skiljning på bara några hundra renar. Innan nyår brukar samebyarna vilja göra färdigt större delen av skiljningen, men i år kommer de nog inte att hinna, tror Lars-Thomas Persson.
monica.olofsson@kuriren.com
0970-12092