Nationella minoriteters rätt att berätta

Hur kan de nationella minoriteternas berättelser och konstnärskap ta större plats inom den svenska scenkonsten?

Under kulturkonferensen "Rätten att berätta" hölls ett panelsamtal med representanter från olika nationella minoriteter. Från vänster: Maria Salamanca Gonzales, romsk scenkonstnär, Jukka Korpi, Uusi Teatteri, Åsa Simma, Giron Sámi Teáhter,  Eva Conradzon, projektkoordinator Samiska veckan, Erling Fredriksson, Tornedalsteatern samt samtalsledare Marianne Söderberg.

Under kulturkonferensen "Rätten att berätta" hölls ett panelsamtal med representanter från olika nationella minoriteter. Från vänster: Maria Salamanca Gonzales, romsk scenkonstnär, Jukka Korpi, Uusi Teatteri, Åsa Simma, Giron Sámi Teáhter, Eva Conradzon, projektkoordinator Samiska veckan, Erling Fredriksson, Tornedalsteatern samt samtalsledare Marianne Söderberg.

Foto: Eva Åström

Kultur2019-11-14 19:06

En frågeställning som löpte som en röd tråd vid kulturkonferensen "Rätten att berätta" som inleddes i torsdags.

– Vi måste gå från ord till handling. För som sagts, i Norrbotten är faktiskt minoriteterna i majoritet, sade Kristina Nilsson, kulturchef region Norrbotten i sitt invigningstal.

I februari 2019 ingick Region Norrbotten en överenskommelse med Riksteatern och Riksteatern Norrbotten om att bland annat lyfta, synliggöra och stärka de nationella minoriteternas kulturskapande men också att stärka minoriteternas språk samt öka kunskapen i samhället om Sveriges fem nationella minoriteter.

Inte minst behovet av kunskap var någonting Lennart Rhodin, utredare och expert på minoritetsfrågor, betonade i sitt anförande. Han har bland annat på uppdrag av regeringen tittat på hur minoritetslagstiftningen tillämpas i vårt land och fann att den egentligen inte fungerar alls.

– Jag skulle vilja säga att det nästan är ett totalt misslyckande. Minoritetspolitiken fungerar egentligen bara hyfsat på de orter som är förvaltningsområde för de olika minoriteterna, menar han.

I sitt betänkande lyfte också Lennart Rhodin särskilt scenkonsten som en möjlighet att både stärka minoriteterna men också höja kunskapsnivån inom majoritetssamhället.

 – Vi måste komma ihåg att det land vi kallar Sverige i dag alltid varit flerspråkigt. Det var först på 1800-talet, när nationalismen växte fram, som idéerna om ett land, ett folk, en kyrka och ett språk tog plats – idéer som reproducerats i vårt skolsystem.

Eller som Åsa Simma, teaterchef Giron Sámi Teáhter betonar.

– Sverige och svenskarna är värd en samisk nationalscen. Vi delar ju historia.

Gemensamt för de nationella minoriteternas representanter vid denna konferens är att de efterlyser en fungerande infrastruktur så att även deras berättelser och konstnärskap kan ta plats inom den svenska scenkonsten.

Maria Salamanca Gonzalez som arbetar för att bygga upp en romsk scenkonstinstitution med säte i Göteborg drömmer exempelvis om att få sätta upp Carmen.

 – Hon är rom, men Carmen har aldrig tolkats av någon med romsk erfarenhet, säger hon.

Erling Fredriksson, teaterchef på Tornedalsteatern och Jukka Korpi, Uusi Teatteri efterlyser å sin sida mer samverkan och en större efterfrågan nationellt på deras produktioner, medan Eva Conradzon, projektkoordinator Samiska veckan skulle vilja skapa en plattform för minoriteternas scenkonstnärer.

 – Men inte en särskild plattform för minoriteter, utan ett fönster där vi kan synas tillsammans med alla andra scenkonstnärer i Sverige för att inte skapa en segregerad teaterscen.

Maria Salamanca Gonzalez är dansare och skådespelare med romskt ursprung. Hon arbetar för skapandet av  en romsk scenkonstinstitution och drömmer om att sätta upp Carmen med romska skådespelare.
Maria Salamanca Gonzalez är dansare och skådespelare med romskt ursprung. Hon arbetar för skapandet av en romsk scenkonstinstitution och drömmer om att sätta upp Carmen med romska skådespelare.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!