De tog huset med sig norrut

Fram till 1999 drev Roland Björnfot, med hjälp av frun Elaine ett jordbruk i Ylinenjärvi i Övertorneå kommun. Elaine arbetar som seminör för Norrmejeriers producentjänst, men paret ville expandera med sitt jordbruk. Ladugården och markerna gav dock inget utrymme för det. Men så dök erbjudandet om att köpa en gård i Narken, mellan Tärendö och Korpilombolo upp. Trots att detta var en flytt norrut, enligt gängse mening, åt ?fel? håll, tvekade paret inte att ta chansen.  ? När jag var barn och bodde i Luleå, tillbringade jag alla mina lov i Narken och drömde om att få bli bonde här eftersom det är så vackert och bra marker, säger Elaine Björnfot. Billigare än att bygga nytt Ängarna som tillhör fastigheten ligger samlat, man har fått arrendera närliggande marker och brukar totalt 65 hektar. Ladugården rymmer 40 kor vilket ger båda arbete på gården. Elaine har gått ner på halvtid som seminör. Nyligen fick de också sitt hus, en stor en- och en halvplansvilla körd till sig från Ylinenjärvi. Många undrade över varför de ville flytta huset, men trots flyttkostnaderna blir det billigare än att bygga nytt. Själva flytten blev ett äventyr i sig. Något visst med Narken  ? Elledningar och den smala, ojämna vägen samt att det var ett riktigt busväder satte husflyttarna på prov, men de var oerhört proffsiga. Det var många som följde det hela när ekipaget kom längs med vägen, säger Elaine Björnfot. Enligt henne är det något visst med Narken, även växtmässigt. Markerna är bördiga, närheten till älven anses påverka växtzonen som motsvarar betydligt mer sydliga trakter. Man kommer tidigt i gång med vårbruket. Luleå inget alternativ  ? För oss var det aldrig något alternativ att flytta till exempel till Luleå. Jo, vi tänkte först flytta huset dit och sälja det där och bygga nytt åt oss själva här, säger Roland, med en glimt i ögat. Både han och Elaine trivs med lugnet och med naturen inpå knuten. De vill ge barnen en lugn uppväxtmiljö och möjlighet att gå i en mindre skola. De hoppas, vid sidan om jordbruket, även få igång en del turistverksamhet och har därför köpt en skogsfastighet vid älven, där de vill bygga några enkla stugor.  ? Tyvärr är det inte lätt att få stöd till satsningar här om man redan bor här och inte vill satsa tiotals miljoner på en gång. Men vi ger oss inte, för vi tror på det här, säger Roland Björnfot. Han tycker att myndigheterna har en märklig syn på de gröna näringarna. Motsatt effekt  ? Det skulle gagna alla om det röjdes mera i skogarna och områden här i kring. Men man vill inte ge oss lantbrukare lönebidragsanställda till röjning. Hellre ger man det till föreningar. Vi är inte betrodda, säger Roland Björnfot. Narken är en by med ett 70-tal invånare, med nio barn i skolåldern, som går skola i Korpilombolo, dit det är 25 kilometer enkel väg. Till Pajala är det nio mil och till Gällivare elva. Avstånden är något man får leva med.  ? Men kommunen borde vara mer rädd om byarna och inte försämra servicen. Man tror att man sparar, men i själva verket blir effekten den motsatta, säger Elaine Björnfot och syftar bland annat på att kommunen stängde badhuset i Korpilombolo. Ett arbetstillfälle försvann  ? Där försvann ett arbetstillfälle. Hon som jobbade där hade tänkt köpa hus här och det hade gett oss två skattebetalare till. Dessutom var det bra verksamhet där. Många kommunanställda som deltog i aktiviteter som bidrog till bättre hälsa. Alla vet vad sjukskrivningar kostar, säger Elaine Björnfot. Av familjens sex barn bor de tre yngsta hemma. Elaine och Roland hoppas sprida sitt lantbruksintresse till barnen, men poängterar att valet är helt och hållet deras eget. Julia, nio år och Jonas, 14, säger sig trivas med livet på landet.  ? Det vore roligt att börja köra skördare. Det är roligt att vara i skogen för man ser så många djur, säger Julia. Beklämmande utveckling Jonas gillar också att vistas i skogen, både med jakt och skogsbruk, men han har inte bestämt sig om det blir det han ska jobba med i framtiden. Elaine Björnfot säger att hon ibland blir beklämd över den utveckling som är i glesbygden.  ? När man ser alla tomma hus här, då blir man förskräckt. Men jag tror att människan börjar inse vad livskvalitet är och då är bygder som de här en tillgång, säger Elaine Björnfot med eftertryck.

De tog huset med sig norrut

De gjorde som många andra i glesbygden, flyttade. Men inte bort och söderut, utan norrut. Efter kom huset. För familjen Björnfot var det aldrig aktuellt att lämna glesbygden.

De gjorde som många andra i glesbygden, flyttade. Men inte bort och söderut, utan norrut.
Efter kom huset. För familjen Björnfot var det aldrig aktuellt att lämna glesbygden.