På gymnasiet gick Madelene Svanberg hantverksprogrammet frisör. Men när skolan var färdig bestämde hon sig för att satsa på något helt annat – nämligen transportbranschen.
– Det är lite sådan jag är, en person med väldigt vida intressen, säger hon.
I dag är hon 27 år och har suttit bakom ratten i sex år. Första tiden jobbade hon med att lägga asfalt kring Jönköping och Göteborg. Därefter bytte hon arbetsgivare och åkte runt och asfalterade på lite olika platser i Sverige sommartid och i Stockholm vintertid.
– Det var jättekul. Man veckopendlar och ligger borta på veckorna, då sover man helt enkelt i sin lastbil. Och så kommer man hem på helgerna.
Men sedan tre år tillbaka arbetar hon på hemmaplan, i dag är hon nämligen anställd vid Kalix miljöteam.
– Jag har ett jätteroligt arbete, särskilt när det är varierande med många olika körningar. Det är ett väldigt mångsidigt yrke, vilket kanske inte alla tror, säger hon.
Här rattar hon en lastväxlare som just i dag levererar grus till ett vägarbete längs Björkforsvägen. Men ibland transporterar hon även maskiner. Och vintertid är Madelene en av förarna som plogar vägarna i kommunen.
– Det är nästan det roligaste med jobbet. Att ploga. Jag har lite städmani så känslan när man plogat upp alla vägarna så det är snyggt och städat är faktiskt väldigt härlig, säger hon.
De flesta av Madelene Svanbergs branschkollegor är män.
– Jag har inget problem med det personligen, jag är en tjej med mycket skinn på näsan och jag kommer bra överens med män. Men det är klart att det vore bra om den här branschen blev mer jämställd. Många arbetsgivare vill anställa kvinnor, säger hon.
Har du någonsin blivit ifrågasatt som kvinnlig förare?
– Bara en gång. Då var det en person som mer eller mindre inte tyckte att jag hade något där att göra, för att jag var tjej. Men jag gjorde min grej och visade att jag kunde. Då fick den här personen börja fjäska i stället, säger hon och tillägger:
– Jag har hört historier om kvinnor som blivit illa behandlade och inte tagna på allvar. Men jag tror inte det är lika vanligt nu för tiden, jag hoppas och tror att det gått framåt på den fronten.
Även om större delen av dagen spenderas i lastbilen tycker inte Madelene att jobbet är ensamt. På telefon och komradion förs en löpande dialog med kollegorna som jobbar på samma vägbygge som hon.
– Vi teamar. Och när vi inte pratar blir det mycket musik och poddar. Det är faktiskt riktigt trivsamt, säger hon.