Att Lill-Babs tillhör våra verkligt folkkära artister går inte att ta miste på. Men att hon en gång på tidigt 60-tal skrev autografer till Beatles inför deras första Sverige-turné tillhör tveklöst de mer märkliga inslagen i hennes karriär.
Nej, det var snarare hennes enkla, folkliga framtoning, hennes omedelbarhet och genuina nyfikenhet som slog an i de breda folklagren. Hon tålde berömmelsens pälsvärme, blev aldrig någon diva. Många av hennes samtida hade bättre röst men ingen hade hennes smittande glädje. Och hon fraserade bra. Debuten ägde rum redan i tonåren och med tiden blev hon ett fullblodsproffs. Och hon lyckades bredda sin repertoar på ett spännande sätt när poeten Lars Forssell med stor förtjusning skrev en show åt henne 1980 bland annat med sången ”Jag vill leva” som framfördes under kvällen.
”Leva livet!” handlar om ”tre generationers kvinnor och deras kärlek till Lill-Babs”. Pitekomediennen Åsa Ivarsdotter lotsar oss genom en näpen historia om en dotter och en mormor, alla med en gemensam klockarkärlek till Barbro Svensson, alias Lill-Babs som hennes upptäckare Simon Brehm kallade henne (efter att först ha kollat med den ”store” Babs med förnamnet Alice).
Det blir mycket tidsfärg med p-piller, ettöres kola, iskalla nylonstrumpor och Bildjournalen – ett måste för alla som ville hänga med i trenderna på den tiden. Ett slags promenad utmed Memory Lane i ett svenskt 1950- och 60-tal, där i stort sett bara Raketosten fattas. Vi bjuds på små episoder från den första kärlekens berusande möten, om enleveringar i EPA traktorer av märket Volvo Duett och där igenkänningsfaktorn hos den övervägande kvinnliga delen publiken uppenbarligen var stor, särskilt som några punchlines paketerats på klingande Pitebondska. Mot slutet staplas dock lite väl många sentimentala klichéer för min smak.
Åsa Ivarsdotter delar scenen med en trio bestående av kapellmästaren Sigurd Löf med Hugo Löf på bas samt Johan Englund, slagverk. Flertalet av föreställningens sångliga örhängen framfördes av Lovisa Lindberg Lekfalk och det har naturligtvis sina risker att hoppa in i kläderna på en artist med ikonstatus. Men aftonens extranummer ”En tuff brud i lyxförpackning” klarade hon bra.
Men fick vi egentligen någon insikt eller kontakt med människan Lill-Babs? Njaej, tveksamt. Om det nu var avsikten.