Scenerna i Acusticum fylldes med nykomponerad musik, bland annat framförd av Norrbotten Big Band, Norrbotten NEO och Erik Westbergs Vokalensemble. Här kan man verkligen tala om en totalupplevelse. Hjärta, hjärna, kropp – alla får en chans att ta in nya, unga kompositörer, nya musikaliska uttryck och samtidigt få en inblick i hur en ny generation kompositörer arbetar. Det började med Norrbotten Big Band och fyra unga kompositörer från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Alla fyra, Stefan Schröter, Joel Svensson, Kristina Aspeqvist och Alexandra Nilsson var själva med och ledde framförandet av sina kompositioner.
Det var verkligen fyra kompositioner som stack ut. Stefan Schröters, "About time and other Strangers" med en mjuk sagoöppning, ett kvillrande piano och ett vackert saxsolo från Mats Garberg. Alexandra Nilssons "Brutalnesse", blandade elektroniska influenser med folktoner, klasssisk konstmusik och en spansk kvinnlig konstnär som projicerade bilder till den rytmiskt komplicerade och häftiga musiken. Joel Svenssons "Red Arrow", tog sin inspiration från ett besök på jazzfestivalen i Montreaux och hans stycke var fylld av stökig, funkig melodiös klubbkänsla. Kristina Aspeqvists "Soliton" presenterade hon själv som ett punkinspirerat stycke med en återkommande oförstörbar vågrörelse som grund. Här talar vi egentligen fysik på hög nivå och en hel del spännande tankar runt kvantfysikens mysterier. Men musiken var melodiös, med ett mjukt trippande piano som ledstjärna och ett fullödigt klarinettparti av storbandets Håkan Broström.
Ut från den varmt intima känslan i Black Box, till stora konsertsalen och en ny konsert med Norrbotten NEO som ledsagare in i den nya konstmusiken.
Norrbotten NEO som också fyller tio år i år och som redan från början tog som sin uppgift att lotsa fram nya kompositörer genom att lägga ut beställningsverk och på många andra sätt stötta och utveckla yngre kompositörer. För kvällen leddes orkestern av professor B Tommy Andersson och här handlade det också om fyra unga kompositörer , varav två av styckena var uruppföranden. Bland annat Matej Bonin, 2015 års vinnare av Rostrums kompositionstävling.
Sveriges Radios beställningsverk hette "Shimmer" och kompositören själv presenterade stycket som en sorts hyllning till människans förbindelse med klimatet. En sak han noterade första gången när han kom till Sverige 2015 var att det fanns en linje, en puls, som förenade människor med sitt klimat. Verket är också dedicerat till musikerna i Norrbotten NEO.
De fyra kompositioner som spelades under torsdagskvällen var alla fyllda av utmaningar av olika slag. I Alessandro Perinis, "Time as landscape", låg utmaningen i att lyssna till musiken på ett nytt sätt. Musikerna i orkestern var nämligen utplacerade på fyra olika platser i den stora konsertsalen. Enligt kompositören själv kunde upplevelsen förstärkas genom att publiken blundade.
Kändes aningen märkligt först, men faktiskt, min upplevelse förhöjdes, på ett sätt som inte går att beskriva, annat än att det kändes som att rummet, rymden och instrumenten samverkade på ett tätare sätt. Som sagt, lite märkligt. Tidsuppfattningen kanske också blev annorlunda under en helkväll, späckad av nya musikaliska intryck.
Därefter var det dags för kvällens stora höjdpunkt, Erik Westbergs Vokalensemble. Jag skulle tro att det mesta redan skrivits om denna mäktiga kör. Men det kan inte hjälpas, fler rader måste till… Kvällens konsert innehöll många klassiska stycken, men även två uruppföranden. Det i mina öron mest spännande var ett stycke skrivet av jazzsångerskan och kompositören Josefine Lindstrand. "Sånger på berget" hette det och innehöll fyra dikter av Edith Södergran och redan där var jag helnöjd. Josefine Lindstrand hade också tagit in en trombonsolist, Peter Dahlgren från NBB. Kombinationen med körens fantastiska kontroll över sina röster och Peter Dahlgrens vackra improvisationer på trombonen, lyfte det här stycket till himmelen. Verkligen starkt! Samma sak måste förresten sägas om hela föreställningen.