Under ett två timmar långt program bjöds det på musik från olika tidsåldrar och olika länder. Jenny Välitalo hade arrangerat för den unga orkestern och spelade även solo själv på sin viola inför den fullsatta lilla salen i Kulturens hus.
Kuriren fick en pratstund med två av orkesterdeltagarna i pausen. Frida Marklund, Sunderbyn, 16 år, spelar förstafiol i orkester och är dessutom stämledare och konsertmästare.
– Det lärorikt att få jobba med Jenny Välitalo och jag tycker att hennes arrangemang för orkestern är bra. Man märker att det här är en person som kan spela stråkinstrument – alla tonerna ligger bra till på greppbrädan, säger hon.
Själv spelar Frida Marklund både fiol och viola och ägnar mycket tid åt att öva. Det är hennes huvudinstrument på estetiska programmet i Boden där hon går. Hon tror dock inte att hon ska bil yrkesmusiker.
– Förmodligen inte, men just nu är det det roligaste jag vet.
Även för Harry Kircher, 16 år, från Gammelstad, är fiolen och orkestern ett stort intresse.
– Men jag skulle säga att Frida övar mer än vad jag gör. Jag satsar på fotbollen också och går idrottsgymnasium, men jag tycker det är skitkul med fiol.
Vad tycker ni om klassisk musik?
– Det är ju mycket pop på radio, så det är ju roligt här att få lite variation, säger Harry Kircher.
– Jag tycker om det. Problemet är att när man hör ordet klassisk musik så stänger man automatiskt av öronen, för man har lärt sig associera det med något tråkigt. Men det som Jenny nyss spelade lät ju mer som en rocklåt. Man måste våga vara lite öppen, säger Frida Marklund.
Jenny Välitalo, född 1979, startade sin musikaliska bana som körsångare i Nederluleå kyrka när hon var fyra år, berättar hon. Hon spelade fiol i Luleå kulturskola för Lilian Nyberg som sitter i publiken denna kväll.
Efter diplomutbildningen vid musikhögskolan i Stockholm fick hon Fullbrightstipendiet och flyttade till USA, där hon idag arbetar som musikprofessor vid ett universitet. Just nu är hon långledig över sommaren och passade på att göra ett samarbete med Luleå kulturskola.
– Det är jätteroligt att träffa av eleverna. Vi har lärt av varandra och det har varit en positiv upplevelse för allihopa.
Marianne Eriksson, dirigent för orkestern, kan bara instämma:
– Hon är en inspirerande förebild för eleverna. Sedan är det inte bara eleverna som lär sig av Jenny, det är vi lärare också. Det är en bonus.