Vi är ett körsjungande och uppenbarligen körälskande folk. Luleå domkyrka var fylld till sista plats när Erik Westbergs vokalensemble bjöd in till skönsång, fräckt tryfferat med isiga glissandon och varma basgångar i en samling moderna, profana stycken. Vilket förstås gör sig alldeles utmärkt i ett kyrkorum med fin akustik.
Lyssnarna fick höra flera olika kompositörers verk men aftonen dominerades av den norske tonsättaren och musikern Frode Fjellheim som har samiska rötter och ett särskilt gott öga till jojken. I uruppförandet av ”Bidám vuolle” – på svenska ”Piteå jojk” jojkade Fjellheim där kören under Erik Westbergs varsamma ledning mötte upp med all den bredd och pregnans en skicklig kör förmår. I ”A sister from the north” ackompanjerades kören på trumma – eller mer exakt av en så kallad Frame drum trakterad av den namnkunnige slagverkaren Daniel Saur. Ett suggestivt, bitvis väsande körverk som kunde leda tankarna till rituella besvärjelser.
I Catharina Backmans ”Kinderlied VI Monókeros” sjöng kören duett med en orgel i ett bitvis jazzinfluerat dansant stycke. Ett uruppförande och ett uppfriskande udda musikaliskt möte.
Markus Wargh visade i ett nummer prov på orgelns magistrala bredd och variationsrikedom i en pedagogiskt upplagd improvisation där alla pipor, manualer och svällare bjöd på klangfulla referenser till såväl modern fransk orgeltradition som till självaste Bach i ett avslutande magnifikt crescendo.
Publikens stående bifall lockade fram ett extra nummer, en bländande vacker, samiskt inspirerad psalm ”Movaalthare”. En elegant bugning med exakt tonträff denna förtrollande afton.
Dacapo den 4 februari i Piteå på Acusticum.