Det menar Walter Brolund, orkesterchef för Norrbotten Big Band.
– Många signaler pekar på att vi tappar i Sverige. Bland annat har Berwaldhallen inte anställt en svensk musiker på åtta år samtidigt som ansökningarna till musikhögskolorna minskar, säger han.
Och han är inte ensam om att slå larm. Hela musikbranschen i landet söker nu kraftsamla för att trygga återväxten av svenska musiker på en professionell spetsnivå.
Helena Wessman, konserthuschef Berwaldhallen efterlyste bland annat en nationell samordning för att trygga den inhemska rekryteringen av professionella musiker under branschdagarna för Svensk Scenkonst som hölls förra veckan i Luleå. De svenska musikerna håller helt enkelt inte nog hög nivå , vilket innebär att de senaste åren har 80-90 procent av rekryteringen främst skett utomlands.
– Jag kan bara ge exempel på nu när vi sökte en trombonist till storbandet. Glädjande var att vi fick 52 ansökningar, men inte någon svensk trombonist höll nog hög nivå. Samtidigt är vi jätteglada över den musiker vi rekryterat från Polen som nu flyttat till Luleå, säger Walter Brolund.
Han betonar att detta är en trend som pågått under lång tid och som branschen sökt att analysera.
– En orsak kan givetvis vara kulturskolorna breda uppdrag där man inte betonat vikten av både bredd och spets. Det tyckte jag dock att den nya kulturministern Amanda Lind var öppen för när hon gästade Luleå förra veckan. En annan orsak kan vara en allmän samhällstrend. Idag spelar barn trumpet en termin, nästa termin vill de dansa istället. Det är givetvis kul och bra att barn får prova på men vi behöver också diskutera om kulturskolorna ska ha ett kompletterande uppdrag med en satsning på spets och talanger.
Han ser även ett behov av att återinföra de estetiska ämnena som obligatoriska på gymnasieskolan – något han ser kommer att ske i takt med att robotar tar över mer av tidigare arbetsuppgifter.
– Jag lyssnade till rektorn för Handelshögskolan som mot bakgrund av den nya arbetsmarknaden infört allmänbildning, det vill säga konst och kultur på schemat eftersom man ser att dessa områden kommer att växa när robotar tar över och arbetstiden kortas.
Mot bakgrund av det framtidsscenariot är han inte jätteorolig inför framtiden, även om tendensen är alarmerande. De instrument som lockar minst är fagott och oboe men den senaste tiden har återväxten på valthorn, trombon och tuba också minskat drastiskt.
– Vi insåg att vi måste göra något, säger Walter Brolund.
Som ordförande för Sveriges orkesterförbund och medlem av det professionella blåsnätverket är han sammankallande till organisationen för Blåsmusikens dag som hålls nu på lördag den 18 maj.
– Vi ville enligt norsk modell uppmärksamma blåsorkestrarna och göra någonting extra av Blåsmusikens dag som Riksförbundet unga musikanter genomfört under många år. Därför uppmanade vi orkestrar runt om i landet att hänga på.
Och uppmaningen bar frukt. 222 orkestrar på 63 orter i Sverige kommer på olika sätt att hylla blåsmusiken och blåsinstrumenten. I Norrbotten ställer sig 140 musiker från Luleå, Piteå, Skellefteå och Boden på Studio Acusticums scen på lördag där det bland annat bjuds på en Whitney Houston-tribute. Men även i Kiruna och Pajala blir det en blåsfest som förenar unga och gamla.
– Det ska bli jättekult, säger Walter Brolund.
Spelar det egentligen någon roll från vilket land våra musiker kommer ifrån?
– En befogad fråga. Givetvis är det så att om inte unga vill spela i orkester är det en sak. Men vi kan inte stillatigande se på utan att undersöka och ge orkesterverksamheten en chans. Jag vill tro att det fortfarande är kul att spela tillsammans.