Blåsorkestrarnas egen konsert Julblåss är en tradition som startade 2009 och har sedan dess hållits varje år med undantag för pandemiåren.
– Det betyder jättemycket för våra yngre blåsare att få spela med de äldre och för de äldre att få känna sig stora och duktiga, säger Maria Viklund, lärare på Luleå kulturskola.
Robert Valentirov, tolv år, spelar trumpet i nybörjarorkestern Blåssipporna.
– Jag provade lite olika instrument, men trumpet kändes mest kul. Det ser kanske inte ut som att man kan spela så roliga låtar på trumpet, men det går att spela mycket mer än man tror, berättar han.
Elvaåriga orkesterkompisen Elvira Avergren i sin tur spelar saxofon.
– Saxofon är ett skönt instrument att spela på och det är lätt nu när jag kan alla toner, säger hon.
Det är andra året de spelar i Kulturskolan. En gång i veckan får de instrumentundervisning ute på sina skolor och efter sommarlovet fick de också börja i Blåssipporna som har tränat inför julkonserten ända sedan höstlovet.
Mitt på dagen höll de en konsert för skolungdomar och på kvällen för allmänheten.
– Det är jättekul. Det är den största konserten jag har spelat på, säger Robert Valentirov.
– Kul, men lite nervöst, säger Elvira Avergren.
Folke Danell, 14 år, spelar saxofon och är med i den mellansvåra orkestern The Musik Band.
– Även om man spelar i ett stort band och följer noter, så är det ett konstnärligt sätt som jag kan uttrycka mig på. Det gillar jag verkligen, säger han.
Saxofon kändes som ett bra val för honom.
– Ett: Jag tycker det är coolt. Två: Jag gillar att det är ganska lätt att byta ton snabbt, så att det blir enklare att improvisera.
Musik är en stor del av hans liv.
– På fritiden brukar jag komponera och producera musik på datorn.
Love Rönnbäck, 14 år, spelar trummor och slagverk i Blåsningen – den mest avancerade orkestern.
– Det är jättekul faktiskt. Jag har något roligt att göra på fritiden och kanske blir det något av det i framtiden också, vem vet.
Är det speciellt att spela ett instrument som inte har någon ton?
– Ja, det är mest att banka på och hoppas på det bästa, säger han och skrattar.
Är det svårt att hålla takten?
– Det kan vara svårt. Man är ju lite som en motor i orkestern och ska kunna hålla tempot. I fall man spelar långsamt eller snabbt så kan man dra med sig resten också.
Precis som alla övriga ska han egentligen följa det tempo som dirigentens slår, konstaterar han.
– Men ibland kan man driva bort lite och spela lite eget, säger han och skrattar ännu mer.