"Jag älskar mitt Murjek, så är det"

Erling Nyström och hans sambo Irene Westerberg har precis handlat klart. De har varit ett par i snart fyrtio år och Erling som går med rak rygg och som också rör sig ledigt har hunnit bli 85 år. 
– Jag är född i Murjek. Så man har ju följt utvecklingen, säger han kort. 
Antalet invånare har minskat successivt och i dag bor endast ett femtiotal i byn. Ett och ett halvt år har gått sedan Reidun Fagerström återvände till Murjek efter att ha bott merparten av sitt liv på Tynningö i Stockholms skärgård. Saknaden och minnen från den lilla skogsbyn i Norrbottens inland har ändå alltid bott i henne. 
– Murjek har alltid haft en plats i mitt hjärta. Det var en så fin tid. Jag var ju bara sju år när vi flyttade härifrån men det är så många minnen ändå. Bra minnen, säger hon och ler. 
Allt började med att det inte fanns någon som ville driva stationskiosken och den lilla butiken som finns i anslutning. När hon fick frågan hösten 2020 tog hon beslutet att flytta. 
– Jag har ju hela tiden tänkt att jag ska flytta norrut någon gång igen. Allting föll på plats så nu bestämde jag mig bara, säger hon. 
Under 2021 har hon successivt utökat stationskiosken så i dag har SJ:s gamla fikarum blivit huvuddelen av butiken. 
Ett malmtåg passerar förbi med tomma vagnar och det taktfasta dunket ackompanjeras av brummet från några av kylarna inne i butiken. 
Då var det vackrare tongångar några veckor tidigare när i stort sett alla i byn slöt upp för att fira lucia tillsammans i Murjeks vackra träkyrka. 
– Det var otroligt stämningsfullt och många av oss gick också med i luciatåget. Jag var tärna, berättar Irene Westerberg och ler. 
– Det fanns alla åldrar i luciatåget. Helt underbart! Jag var också med. Det var även min mamma så det här var något som vi gjorde tillsammans, inflikar Reidun Fagerström. 

När ytan i Stationskiosken blev större kunde Reidun Fagerström fördubbla sortimentet av livsmedel. 
– Förut var vi ju tvungna att åka in till Vuollerim för att handla. Nu finns här det mesta som vi behöver och det är ju toppen, säger Erling Nyström och hans sambo nickar instämmande. 
Efter dagar av extrem kyla har trettiofem minusgrader ersatts av mer behagliga -5. 
Marita Axelsson kommer glidande på en spark och hon stannar till och byter några ord med Erling, Irene och Reidun. Hon bor sedan många år i Järfälla utanför Stockholm men hon växte upp i Murjek. 
– Vi har huset och vi har min bror här. Och min man som är från Arboga älskar att vara här. Nu ska jag åka hem i dag och han stannar. Han vill vara här. Och helst vill han vara här alltid. Det är jag som bromsar. Jag vill ha de bästa av världar. Jag vill ha livet där och jag vill också kunna åka upp hit.
Hon och Reidun Fagerström gör sällskap in mot byn. Det blir en sparktur längs minnenas allé. 
– Där inne på telegrafen brukade vi ju tjuvröka, säger Marita och ler. 
I Murjek fanns en gång tandtekniker, guldsmed, frisör och cykelreparatör. Utöver det hade byn också polisstation, brandstation fyra livsmedelsbutiker och ett bageri.  
I dag har Reidun Fagerström köpt tillbaka barndomshemmet. Där har nu fasaden, fönster och dörrar fått en översyn.
– Det var så illa medfaret när jag köpte. Det var verkligen jättetråkigt att se. Han som ägde det då skulle timra ner allt och flytta huset till en tomt vid kusten så allt inne är rensat. Jag har i alla fall börjat med utsidan så att det ska se lite trevligare ut, säger hon och blickar upp mot den vita gården. 
Murjek som en gång var en blomstrande by har successivt somnat in. Reidun Fagerström gör sitt bästa för att bidra till att vända den trenden. 
– Jag älskar mitt Murjek, så är det bara, säger hon och ler. 
Även om många av de fast boende är pensionärer pågår också en inflyttning. Britt-Marie Nilsson, som stannar till på stationskioskens trapp, berättar att hon och sambon lämnade Åkra utanför Uppsala för ett liv i Murjek. 
– Jag är född i byn Högträsk och vi har funderat i flera år och nu i somras så gjorde vi slag i saken. Det här är nog det bästa som jag har gjort.
Hur är det att bo här permanent?
– Bra. Det är jätteskönt. Jag tycker om lugnet och människorna här. Det är en bra kommun och jag upplever att jag har nära till det mesta. 
Nära till det mesta – i Murjek?
– I Uppsala hade vi fyra kilometer till närmaste buss. Här intill stannar både tågen och de lokala bussarna.