Lanthandelns existens i byn är nu hotad

Coronakrisen slår hårt också mot landsbygden. Den stängda gränsen mot Finland påverkar också livsmedelsbutiker som den i Muodoslompolo. Susann Svennemyr har lagt ner själ och hjärta i affären under de sju år som hon har drivit butiken. 
Med den stängda gränsen mot Finland har lönsamheten sjunkit och hon vet inte hur länge hon mäktar med att fortsätta. 
– Jag mister mina finska kunder och jag kan inte driva affären enbart på sextiofem hushåll i byn. Det är också några kringliggande byar men det är inte så många. Däremot ser jag att de som brukar åka till Finland kommer till mig nu och det är ju min och affärens räddning, säger hon. 
Dagarna innan den gränsen stängdes kom många av hennes finska kunder över och storhandlade. 
– Då hade jag riktigt bra försäljning. Men hur länge räcker det. Det räcker ju inte en månad, säger hon. 
Hon har också en tankstation och stänger butiken så försvinner även den. Till affären skickas också receptbelagd medicin. I butiken kan man även göra bankärenden som att sätta in eller ta ut pengar. Här kan människor också komma och få hjälp med att betala sina räkningar. 
Hon är också postombud och ombud för Svenska spel, Bussgods och Systembolaget. Januari och februari är tunga ekonomiska månader även under normala omständigheter. 
– Jag har haft svårt att ta ut någon lön under de månaderna och sedan kommer den här smällen på det. Har inte jag likvida medel kan jag till sist inte köpa varor. Jag måste ju också betala bränslet i förskott. Varje tankning är ju femtiotusen kronor, säger hon. 
Försvinner butiken försvinner en viktig mötesplats. Hit kommer också människor från bland annat Muonionalusta, Muoniovaara, Vasikkaniemi, Merasjärvi, Kätkesuando och Ruosteranta för att handla – och träffas. I butiken finns biblioteksböcker att låna samt en liten kaféhörna. Och vid högtider som våffeldagen, fettisdagen och kanelbullens dag kan kunderna komma dit och fika. 
– Vi brukar också anordna grillkvällar under sommaren. Under jakten brukar vi även bjuda på hemlagad ärtsoppa och plättar till jägare och kunder, något som är mycket uppskattat, berättar hon. 
En affär på landsbygden är mer än bara mat?
– Ja, så är det. Men maten är ju livsnödvändig. Jag ombesörjer ju också att mat körs ut till några av de äldsta. Jag har kunder som inte har något körkort.