I dag ekar väntrummet tomt. Perrongen är borta och diesellokens tid är snart förbi. Morjärv har slumrat in efter decennier av liv och rörelse men historien lever kvar. Bland annat i boken Morjärv som Jörgen Wennström skrivit tillsammans med framlidne Semmy Hedlund.
Navet var järnvägen - inte minst under de två världskrigen.
- Järnvägen var avgörande för Morjärvs utveckling, säger Jörgen Wennström.
Viktig knutpunkt
När Oscar den II förrättade invigningen 1902 inleddes en blomstringstid. Orten blev en viktig knutpunkt för såväl gods- som persontransporter.
Ett år efter invigningen uppförde flottningsinspektorn Theodor Frithioff Silfverbrand byns första hotell med 20 rum samt matsalar för både första och andra klass. Kaféer och affärer etablerades - med tåget fraktades post som lastades över till väntande hästtransporter för vidare utdelning till adressater i bygden.
Sjukvård i bagarstugan
Fram till 1905 var Morjärv slutstation, då inleddes en utbyggnad av banan och 1915 nåddes Haparanda.
Året innan bröt första världskriget ut och järnvägen kom att få en ännu större betydelse. All trafik österut gick via Morjärv. Krigsinvalider och tillfångatagna ryska soldater fördes dit och inkvarterades i en byggnad som benämndes Ryssbaracken i folkmun. En bagarstuga fungerade som sjukvårdsinrättning och skolverksamheten fick flytta ut för att ge plats åt militärens verksamhet. Rallarna bidrog till en politisk medvetenhet. Byborna blev varse om orättvisor mellan fattiga och rika som de inte hade reflekterat över tidigare.
Plats för 400 soldater
1917 tog kriget slut. Småföretagandet tog form och den första kooperativa föreningen bildades.
Så kom andra världskriget. Morjärv befolkades på nytt av militärer. Hotellet blev stabsbyggnad, barackbyar med plats för 400 soldater upprättades, officerare härbärgerades hos familjer med eller utan deras samtycke. På stationen stod ett tvättåg där bybor arbetade med att tvätta och laga militärens kläder.
I godtemplarlokalen och i skolan upprättades sjukhus. Gymnastiksalen fungerade som operationssal men de allvarliga olyckorna lyste lyckligtvis med sin frånvaro. Morjärv blev utskeppningsbas för materiel och livsmedel och dit fraktades även stora mängder boskap för slakt i militärens slakterier.
Tysktåg
Via Morjärv passerade även de så kallade tysktågen med tyska soldater på väg genom Sverige.
Det har berättats om hur lokalbefolkningen såpade rälsen och täckte den med löv vid den branta Hattabacken. Såpan fick det långsamt gående loket att slira vilket gav dem tid att slänga av motorcyklar som fraktades med tåget.
Pensionerade lokföraren Bo Sandberg minns hur hans far berättade att de även försökte sabotera bilar som tyskarna hade med på tåget.
Under beredskapstiden skapades ett livfullt samhälle med nöjen och gemenskap samtidigt som allvaret hela tiden fanns närvarande. Efter freden inleddes en ny epok. Järnvägs- och busstrafiken var tät. Circus Skott valde Morjärv till spelplats. I lång karavan leddes djuren genom byn till stor glädje för byborna. Med tåget anlände även vagnar med frukt till försäljning.
250 personer i byn
- Jag kan ännu känna doften av äpplen, berättar Morjärvsbon Bernt Selberg.
1960 hade Morjärv 2.100 invånare. När byns första husfabrik gick i konkurs inleddes den utflyttning som har tömt orten på invånare. I dag bor drygt 250 personer i Morjärv.
- En gång var det livligt här men nu passerar tågen förbi. Tänk om man kunde blicka tillbaka, det hade varit spännande, säger Bernt Selberg.