Robert Bergenstråle går förbi den mullrande rivningsplatsen, på väg mot sitt föräldrahem just intill. Han är i fyrtioårsåldern och jag undrar spontant om han har gått i den här skolan?
– Nej, den lades ned långt innan min tid, svarar han med eftertryck.
Det blir med ens väldigt tydligt hur länge skolan stått här till ingen nytta.
– Jo, huset har ju blivit som ett landmärke med åren, samtidigt som en skymf för byn, säger han och sveper med handen över det som nu blott är ett stort moln av damm.
Grävmaskinen tuggar på. Trä och järn dras till en hög vid sidan om, för återvinning. Tegel och murbruk grävs ner i källaren och kommer att bilda så kallade miljökullar.
Sahällsbyggnadschefen i Kalix, Mårten Öhman, är en nöjd man. Kommunen har jobbat länge för detta, menar han, men inte kunnat göra något förrän de slutligen fick köpa byggnaden 2013.
– Det känns väldigt bra att äntligen vara framme vid en rivning, konstaterar han.
Miljöprover har tagits och en viss sanering kommer behöva göras även efter att huset är jämnat med marken.
– Nu river vi och sedan får vi se vad det leder till, säger Mårten Öhman.
Vad de kommer göra med marken är inte bestämt. Men just i dag är samhällsbyggnadschefen Mårten Öhman positiv.
– Vi alla inom kommunen, våra medborgare och alla som färdas efter E10:an, alla är vi glada i dag.