Hilding ? en väderbiten 90-åring

Det första man ser när man svänger upp till Forsbyn 550, där Hilding och Helena Sundberg bor, är den stora, gråblanka tratt som tronar mellan husen, mitt på den stora gårdsplanen. Tratten är till för att samla upp snö och regn, som varje morgon klockan sju mäts och bokförs noggrant. En syssla som har gamla anor i trakterna. ? Jag började när farsan dog, 1961. Han hade säkert mätt i 40?50 år innan, säger Hilding Sundberg. ? Innan dess var det banmästare Olsson i Morjärv som mätte. Hilding Sundberg visar oss in i ett kök med skåpluckor av trä och grönrandiga tapeter. Han slår sig ner och lägger händerna i kors. På den högra handen saknas halva tummen. Skadan är en påminnelse om hur en kamrat till honom skulle klyva ett isflak med en yxa, men halkade och missade. Hilding Sundberg var nio år gammal, och det fanns bara en bil i byn. ? Pappa ringde och så tog vi fram den ur garaget och körde till doktorn. Tre och en halv mil, gick flygande, tyckte jag. Att åka bil var en unik upplevelse för en pojke på 1920-talet. Nu har tiderna förändrats och bilar och skotrar har helt ersatt de forna hästskjutsarna och timmerbåtarna som brukade trafikera Kalixälven. Inte mycket är sig likt ? förutom vädret. ? Jag mäter nederbörden. Och så meddelar jag när älven fryser, och när det blir öppet vatten. Det har inte varit några större förändringar, säger Hilding Sundberg. Ett liv på båten Om någon borde veta hur vädret har sett ut i trakten kring Morjärv, så är det just han. Den största delen av sitt 90-åriga liv har han spenderat på den egenhändigt byggda gården i Forsbyn. Han är född och uppvuxen en liten bit därifrån, på Holmen, där han bodde med sin pappa, som var flottkarl, sin mamma och sju syskon. Närheten till Kalixälven har varit en viktig del av Hilding Sundbergs liv. Han och syskonen fick följa med pappan på färden när timret skulle skeppas ner till sågverken. ? Man har varit på båten från det att man var en liten pojke. Jag fick följa med pappa på båten. Tills man blev större, då fick man jobb på den, säger han. En blomstrande bygd ? Pappa mätte vattenståndet i älven. Det slutade de med, men nederbörden har vi kvar. Medan väderobservationerna har pågått har många andra verksamheter fått stryka på foten. När Hilding Sundberg växte upp blomstrade bygden. Här fanns flera mataffärer, caféer samt flera framgångsrika industrier, till exempel en snickeri-fabrik och ett sågverk. Många livnärde sig också på jordbruk ? Fast nu bedrivs det inget bonderi, det är ingen som har några djur, säger han. Tråkig utveckling Utvecklingen har i stället successivt gått mot en avfolkning av bygden. Nu finns bara en mat-affär kvar, och Hilding Sundberg pekar på granngårdarna och säger att de som äger gårdarna inte använder dem som året-runt-boenden. Trenden går mot att de gamla Norrbottensgårdarna allt oftare används som sommarstugor. ? Det blir väl det av det här också, säger Hilding Sundberg. Han tycker att det är tråkigt att allt fler flyr landsbygden, men har samtidigt förståelse för att folk väljer att leva i staden i stället. ? Ja, det är ju tråkigt. Men man kan inte så mycket säga, för man måste ju ha nåt att leva av, säger han. Trots utflyttningen och alla nedläggningar i Morjärv fortsätter i alla fall de anrika väderobservationerna så länge Hilding Sundberg orkar. Om SMHI ska fortsätta med mätningarna efter det är däremot oklart. ? Det annonserar de ut i så fall, om de ska fortsätta, säger han innan vi tackar för oss och lämnar Forsbyn.

Hilding ? en väderbiten 90-åring

I ett gråvitt trähus i Forsbyn utanför Morjärv bor Hilding Sundberg, Norrbottens äldsta väderobservatör.I dag firas Världsmeteorologidagen, och Kuriren passade på att göra ett besök hos en pigg 90-åring med full koll på hur väder, vind och folkliv har förändrats under åren.

I ett gråvitt trähus i Forsbyn utanför Morjärv bor Hilding Sundberg, Norrbottens äldsta väderobservatör.
I dag firas Världsmeteorologidagen, och Kuriren passade på att göra ett besök hos en pigg 90-åring med full koll på hur väder, vind och folkliv har förändrats under åren.