Telefonen ringer inne på tågklareraren Gunnar Markströms kontor. I andra änden finns lokföraren Kjell Rönnbäck som meddelar att han är på ingång och vill ha klartecken till det. Gunnar Markström kontrollerar noggrant på sin dator om banan är fri.
- Säkerheten är viktig. Min uppgift är att trafikleda tågen så de befinner sig på rätt spår, håller rätt hastighet och jag informerar också om hinder längs banan, säger han.
När Haparandabanan elektrifieras kommer allt att ske via modern GPS-teknik och då behövs inte Gunnar Markströms tjänster längre. Vid årsskiftet stängs stationen i Morjärv för gott.
- Då är vår roll som tågklarerare överspelad. Visst är det vemodigt, men banan behövde rustas upp. Nu kan våra stora kunder som till exempel Outokumpu öka sina leveranskvoter, säger han.
Historisk plats
Gunnar Markström har jobbat i Morjärv sedan 1984. Under årens lopp har han mött många besökare som på olika sätt haft en anknytning till stationen.
- Historiens vingslag sitter i väggarna. När Kalixlinjen byggdes rådde det stor rusch här, lastbilarna avlöste varandra för att hämta bland annat cement. Många har också återvänt hit och berättat om sina vedermödor under beredskapstiden, stundtals har ögonen tårats, säger han.
Uppsving
Fram till 1986 lossades hela vagnslaster och styckegods i Morjärv. 1992 upphörde persontrafiken som skedde med rälsbuss. Mellan 1992 och 1997 hade stationen sitt stora uppsving, enligt Gunnar Markström.
- Då levererade alla sågverk i Tornedalen sitt virke ut i Europa via järnväg. Nog har det lugnat ner sig sedan dess, konstaterar Gunnar Markström.
I framtiden passerar tågen Morjärv utan att Gunnar Markström eller hans fyra kollegor ger klartecken. Under taknocken på stationshuset hänger det emblem med tre gyllengula kronor som stationen förärades då konung Oskar II invigde anläggningen år 1902.
- Det här är en naturlig utveckling, men jag kommer att sakna atmosfären. Jag vill inte vara den som låser dörren, säger Gunnar Markström.