Inom en snar framtid ska de försvinna från våra vägar och delvis ersättas av utsläppsfria elbilar. Men hur bra för miljön är egentligen elbilen?
Den frågan försöker Arne Müller ge svar på i sin nya ambitiösa och läsvärda bok ”Elbilen och jakten på metallerna”. Elbilbatterierna – liksom vindkraften och solenergin - kräver emellertid både stål och mera sällsynta metaller. Den i för sig goda viljan att begränsa klimatkrisens följder genom att skapa en fossilfriare värld kan leda till en ny gruvboom.
Müller granskar gruvbranschen i Sverige under 2000-talet och finner att gruvboomen åren runt 2010 väckte förhoppningar om en ljusare framtid för orter som Pajala och Blaiken i Västerbotten. Gruvbranschen ansåg att 50 000 nya jobb skulle skapas fram till 2025 och kommunala näringslivsbolag i Kiruna, Gällivare och Luleå var ännu djärvare i sina framtidsvisioner.
Men vi vet vad som hände. Northland Resources gick i konkurs med skulder på 14 miljarder. Miljöproblemen i Kaunisvaara åtgärdades inte tillfredsställande och är fortfarande olösta.
I Skellefteå planeras en jättefabrik som ska producera elbilsbatterier. Industritomten är stor som 300 fotbollsplaner och 2 000-2 500 personer kommer att anställas, när fabriken står färdig 2023. Kostnaden beräknas till 30 miljarder. För den första etappen krävs följande mängd råvaror per år: 10 000 ton grafit, 8 000 ton nickel, 1000 ton av vardera kobolt, litium och mangan, 3000 ton kopparfolie.
Batterifabriker planeras också i Trollhättan och Göteborg och ute i världen anses det finnas en marknad för 100-150 fabriker av samma storlek som i Skellefteå. Hur många nya gruvor behövs? Kommer jordens mineraltillgångar att räcka?
Müller framhåller att de internationella storbolagen kommer att prioritera sina vinstintressen framför att lösa miljöproblem: ”Företagen måste helt enkelt till varje pris försöka öka försäljningen av sina produkter, även när detta är helt förkastligt utifrån vad som krävs för en långsiktig hållbar utveckling”.
Trots allt är boken ingen domedagsprofetia utan innehåller också förhoppningar om möjliga lösningar. Müller skriver sakligt och lättbegripligt om jordens begränsade resurser och styrker sina resonemang på forskningsrapporter och tillgänglig litteratur. Den här boken kan med fördel läsas av politiker, studeras i studiecirklar och diskuteras hemma vid kaffebordet.