En kulturprofil med nära band till flera ledamöter i Akademien anklagas för att i decennier ha antastat, trakasserat, våldtagit och hotat kvinnor. Nu höjs röster om att institutionen i åratal omgärdats av en tysthetskultur som har möjliggjort det påstådda beteendet.
Enligt flera kritiker bevaras kulturen av de många priser som Akademien delar ut till författare och andra kulturutövare.
– Det är så många som är beroende av Akademiens välvilja, men eftersom man inte vet hur den där välviljan är utformad så är det bäst att hålla tyst, säger förläggaren Svante Weyler.
Stora priset, Mindre priset, Kungliga priset och Bellmanpriset. Varje år delar Akademien ut ett 50-tal priser och därtill kommer övriga ekonomiska bidrag. Hur mycket pengar det handlar om berättar inte Akademien, men enligt uppgifter i Expressen och DN rör det sig om 25–30 miljoner kronor årligen.
Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap som tidigare varit gift med akademiledamoten Horace Engdahl, tycker att systemet är korrupt och menar att ledamöterna belönar sina vänner – och ratar sina ovänner.
– Det blir som många har vittnat om, man rättar sig i ledet. Man vill inte göra sig till ovän med Svenska Akademiens ledamöter och man försöker motsvara vad man föreställer sig är kriterierna för att få ett pris, säger hon.
– Föreställ dig att du recenserar en ledamots diktsamling ena veckan. Om recensionen är grymt positiv så blir du nominerad på torsdagens sammanträde och följande torsdag tas beslutet. Efter två veckor står alltså en frilansande kulturjournalist med 100 000 skattefritt i handen.
Bland dem som fått ekonomiskt stöd av Akademien finns den anklagade kulturprofilen. Hans verksamhet fick årligen 126 000 kronor innan Akademien bröt alla band till honom i torsdags.
Ebba Witt-Brattström säger att det finns ett samband mellan vilka personer som anlitats till den utpekade mannens kulturevenemang och vilka som sedan prisats av Akademien.
– När han har skrutit med sitt inflytande tror jag verkligen att han har haft rätt, säger hon.
Både Witt-Brattström och Weyler tycker att bristen på beredning, insyn och kontroll kring priserna är ett stort problem.
– Problemet är att priserna inte kan sökas. Det skapar alltid en märklig kultur. Systemet kan liknas vid allmosor, och allmosor är inte modernt, för att uttrycka det milt, säger Weyler.
Han skulle vilja förändra hur priserna delas ut.
– En modernisering av akademien skulle kunna vara att hälften av priserna och stipendierna gjordes till föremål för ansökningar.
Ebba Witt-Brattström vill gå ännu längre. Om hon fick bestämma skulle besluten om de större priserna fattas av kommittéer av oberoende experter. Hon tycker också att ledamöterna borde dra sig tillbaka när de fyller 70, som i Svenska Litteratursällskapet i Finland, där hon är expert.
– Det första de borde införa är att ledamöterna inte ska sitta på livstid. Då skulle det inte vara sådan ofattbar prestige att sitta där. Det är en marknadsföringsplattform som saknar motstycke. Det blir ju en väldigt geriatrisk klubb. Det är intellektuellt demensframkallande.
I ett pressmeddelande i torsdags konstaterade Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius att Akademien brutit mot sina egna jävsregler. Reglerna ”måste skärpas” och Akademien ”vill ha så stor transparens som möjligt i denna fråga”, heter det.
Det ger Witt-Brattström inte mycket för.
– Om man behåller sin nuvarande feodala konstruktion och sina maktanspråk så kan jag inte tänka mig att det här är något annat än spel för gallerierna.
TT har sökt Svenska Akademien. (TT)