Slut på det roliga blev det för ett antal göteborgspensionärer som ordnat vinprovningar. Felet man gjort var att man tagit betalt för kursen och dessutom riktat sig mot allmänheten. Då måste man söka utskänkningstillstånd. Vilket är en dyr och krånglig historia. De otillåtna vinprovningarna uppmärksammades av en nitisk tjänsteman, som kallade träffarna för Göteborgs bästa svartklubb. Nänä, så roligt ska vi inte ha det.
Det här är ett enstaka exempel, men de kan komma att bli fler när delningsekonomin ökar i omfattning. En person som gillar att laga mat kan till exempel använda någon av de appar som finns för att bjuda främlingar på middag i sitt hem. Sätta ihop en meny, välja ut ett lämpligt vin, sätta ett pris på 200 kronor per kuvert och annonsera middagen via appen. Men vänta nu … ett erbjudande om alkohol mot betalning, som riktar sig till allmänheten … så får man inte göra.
Däremot går det alldeles utmärkt att bjuda grannen, eller mannen på gatan, på samma meny utan något utskänkningstillstånd. Trots att det är i stort sett samma situation. Den enda lilla skillnaden består i att personen som ordnar middagen i fråga, i det ena fallet tjänar några kronor.
Det här visar hur gällande regelverk sätter käppar i hjulet för transaktioner mellan privatpersoner. I veckan presenterades den utredning om delningsekonomi som konsumentminister Per Bolund (MP) har beställt. Där konstateras bland annat att bara omkring tio procent av befolkningen har använt några delningsekonomiska tjänster under de senaste två åren, men att 80 procent av användarna varit nöjda. Det låter ju bra och utredningen resonerar kring vad som kan få delningsekonomin att öka.
Bland annat diskuteras om man ska höja tröskeln så att delningstjänster inte lika lätt räknas som näringsverksamhet och därmed underlätta för utförarna. Men utredningen konstaterar att det är en dålig idé att införa specialregler beroende på vilken plattform som använts. Varför ska reglerna vara annorlunda för den som använder Blocket och den som använder en delningsplattform?
Resonemanget är rimligt. Men analogt kan man ifrågasätta varför diverse regler ska vara olika om en privatperson gör något mot betalning eller utan.
Nu gör lagstiftare och myndigheter vad de kan för att passa in delningsekonomin i de regelverk som finns. I stället borde man se den som en utmärkt anledning att hitta fler exempel där dessa redan är alltför fyrkantiga. Självklart ska pensionärerna kunna fortsätta med sin vinprovning utan att söka dyra tillstånd.