– Farmors pappa kom upp med järnvägen, så han har varit med och huggit stenen här ute, säger Gunnel Eriksson.
Frälsningsarméns emblem i trä och några tavlor har precis plockats ned från väggarna. Emblemet som pappa Halvard pysslat med och tavlorna som hennes farbror Per-Erik har målat.
– Det är lite sorgligt det måste man säga, säger Gunnel Eriksson.
Under måndagskvällen hölls det sista mötet i lokalen på Tingvallsgatan i Malmberget, som byggdes redan 1903. Självklart fanns soldaten Halvard Eriksson på plats och spelade hornmusik tillsammans med sönerna.
– Jag har spelat här sedan jag var 16 år, nu är jag 92 år. Jag har lärt många ungdomar att spela, säger han.
Halvard Eriksson minns särskilt när Frälsningsarmén hjälpte till och delade ut matkassar i Koskullskulle.
– Alla hus skänkte en krona, det är ett ljust minne, säger han.
Då var Frälsningsarmens sociala arbete viktigt berättar han, allra helst för de som ensam befann sig långt hemifrån för att bryta malm under jord.
– Det var många gruvarbetare som gick här på söndagskvällarna, som ett kontrast mot det svarta gruvhålet, säger Halvard Eriksson.
För frun Irma Eriksson, 89, som varit kassör och aktiv i scoutverksamheten, drar sig minnet tillbaka till flyktingströmmen 2015.
– Vi hjälpte många, säger hon.
Mycket har redan hunnit lämna lokalen i Malmberget. En del har kastats, en del skänkts bort och en del kommer framöver förvaras på Folkets Hus i Gällivare.
– Jag är så pass gammal så jag har nog gjort mitt ändå, säger Halvard Eriksson.
Det var också han som tillsammans med bröderna trettio år tidigare reparerade lokalerna.
– Restaurera för nästa generation, som ni sa, säger Gunnel Eriksson.
Framöver kommer övningsrum och förråd att finnas på Folkets Hus i Gällivare. Vad som händer med gudstjänsterna återstår att se.
– Församlingen upphör inte, det är bara lokalen som lämnas, säger divisionsledare Marie Jonasson.
Huset, som ägs av LKAB, kommer att flyttas i närheten av Nuolajärvi och senast den 30 september ska lokalen vara tömd.
– Lite vemodigt känns det, om man får säga så, säger Irma Eriksson.
– Det är klart man får, ni har gått här hela livet, säger Marie Jonasson.