Ingrid Eriksson har bott på Långa raden sedan 1960-talet. Maken Sigurd, avliden 2004, arbetade vid den tiden som säkerhetschef vid LKAB och i Långa raden, en serie tvåvåningsbyggnader i trä byggda i det så kallade bolagsområdet i Malmberget vid sekelskiftet 1800/1900, hade gruvföretaget sina tjänstemannabostäder.
Den folkliga benämningen Långa raden beskriver kvarterets utformning i öst-västlig riktning på sydsluttningen av Malmberget med utsikt mot söder och lågfjället Dundret.
För att möjligöra fortsatt gruvbrytning i Malmberget måste Bolagsområdet, med en sammanhållen historisk bebyggelse i delområdena Johannes och Hermelin, och Långa raden, avvecklas.
För Ingrid Eriksson och övriga boende i Bolagsområdet innebär det flytt. Ett 50-tal hyresgäster i en första omgång.
Långvarigt boende
- Jag kom till Gällivare som nygift, 1960. Första bodde vi på Stallvägen. Hit flyttade vi i början av 1966, efter att vår dotter fötts, det var tjänstebostad då, och under den tiden har inget ändrats. Min lägenhet är den enda som är helt orörd. Jag har till exempel det ursprungliga skafferiet kvar. Men LKAB har varit väldigt bra och sett till moderniteter och sådant där, berättar Ingrid Eriksson.
Sjukvårdsutbildningen i unga år och fortbildning ledde så småningom till en anställning som vårdlärare i Malmberget fram till pensioneringen. Friluftsliv och musik är de stora fritidsintressena.
Packar
Numera är hon hyresgäst sedan tjänstebostäderna avvecklats av gruvföretaget. I dag packar hon minnen och minns. Vart hos ska flytta vet hon inte, men det blir till våren. Hon har varit runt med sin svärson och tittat på bostadsområdet Granbacka. Vad hon hoppas på inför flytten är att kunna ta med sig pianot. Musik är ett stort intresse.
- Jag har trivts här. Men är man född i ett gruvsamhälle får man finna sig i det här har någon sagt till mig. Men jag har tänkt skriva till Aaro om mina tankar. På grund av allergibesvär har jag inte kunnat vara så aktiv gentemot FAB, bostadsbolaget, om var jag vill bo sedan. Det är ju mycket att göra att tömma och packa här och allting klarar inte en 80-årig kvinna, säger hon.
- Huset ska plockas ner och sparas på ett slags förråd har man berättat och ska sedan byggas upp på någon annan plats. Men det tror jag inte riktigt på. Var i så fall? Nej, rivs de så är de nog borta för all framtid tror jag. Det var ett helt annat samhälle när jag kom hit på 1960-talet än vad det är nu, säger Ingrid
Eriksson.