Bit för bit rivs Malmberget ner. I centrumdelen tornar det tomma Focushuset upp sig - än så länge. Men skolorna i centrum är dömda till rivning och grävmaskinerna jobbar på. Thage Johansson, som är 83 år är en sann "malmbergare" i både själ och hjärta.
Vi börjar vår strapats genom "minnenas allé" i Svanparken, som Thage minns från sin barndom.
– Det var en oas för oss. I parken samlades man på helgerna och här fanns svanar och till och med påfåglar. Som liten såg jag fram emot att köpa en lemonad när familjen gick till parken, då farsan var ledig, säger Thage när vi står och tittar ut över parken som idag har helt andra gäster än svanar och påfåglar.
– Det är duvorna som huserar här. De har tagit över Malmberget numer. Folk matar dem och det är inte så bra eftersom snart kommer det stängsel här också. Om de är vana vid att maten serveras här och det inte går att mata längre, då får fåglarna det svårt, säger Thage.
Han syftar på det stängsel som sakta men säkert kryper närmare och närmare de gamla centrumdelarna. Byggnaderna jämnas med marken och marken omvandlas snabbt till en ännu större yta av det markområde som LKAB tar i besittning.
– Man förstår ju att det måste bli så. Men jag ifrågasätter ibland hur övertagandet sker. Vi bor kvar i vår lägenhet men har inte längre tillgång till garagen en bit längre bort på gatan. Det är inte bra sånt där, säger Thage.
Thage och hans "gumma" som han kärleksfullt kallar sin fru, bor i samma lägenhet som de bott i mer än 50 år. Thage som varit ordförande i Hyresgästföreningen Gällivare, under 16 års tid och var verksam i starten av flytt- och rivplanerna av Malmberget, kallar sig själv för förlorare i samhällsomvandlingen.
– Jag ångrar att vi inte skaffade något eget. Jag brukar kalla oss för C-laget. De som har eget boende som villor är A-laget, många har tjänat på det vid inlösen eller försäljning. B-laget är bostadsrättsinnehavarna och så har vi då oss som bor i hyresrätter. Vi är C-laget.
Enligt Thage Johansson är hyrorna inte reglerade trots som det händer runt bostäderna. Rivningarna pågår runt knuten och det finns inte någon mataffär kvar på orten. Biblioteket, Folkets hus Nordan och Sporthallen är igång men i övrigt är det dött.
– Vi har en hyra på nästan 6 500 kronor. Jag tycker att det borde vara så att vi fick bo gratis de sista ljuva åren i Malmberget. Eller med kraftigt reducerad hyra. Inte kan man ta ut full hyra när vi inte har någon service längre, säger Thage.
När vi kommer fram mot busstationen så får man en klar och sammanfattande bild av situationen. Busstationen är ännu inte riven, grannbyggnaden rivs just nu och passagerare kliver på en buss som hämtar upp efter tidtabell. Det ger en märklig känsla av att befinna sig på två olika ställen samtidigt.
– Det är en ruinstad där fåglarna tar över, men ändå pågår det saker och människor bor här. Jag skulle tro att vi är ungefär 1 000 personer dom bor kvar här, säger Thage Johansson.
Det som ännu känns oförändrat i Malmberget är kåkstan."Fläsklådeskjulen" som är ett minne av en svunnen epok känns mer solitt i sitt system av rangliga husrader, än det modernare samhället som nu rivs.
– Jag vet inte vad som händer med kåkstan. Förmodligen rivs den också. Men vi får se, säger Thage Johansson.