Att reducera Musikens makt till att vara kommunens beställning efter polisens önskan om ett drogfritt ungdomsarrangemang är inte bara skamlöst, utan direkt felaktigt. Jag vet detta eftersom jag var med och startade festivalen. Makten över musiken borde ligga hos kulturarbetarna och eldsjälarna, inte hos politikerna. Som utflyttad Luleåbo med hemlängtan borde jag vara en av Luleås tillväxtkontors viktigaste målgrupp. Vad kan få mig att flytta hem? Ett kontor i Austin eller en The Luleå Way-video på Facebook? Nja. Snarare att mina vänner trivs i Luleå och att det finns ett vitalt kulturliv. Enkelt, ja visst, men det verkar inte kommunen förstå. Jag var med och startade Musikens makt för sju år sedan.
Så här: Musikens makt var aldrig Luleå kommuns beställning. Det är en efterhandskonstruktion. Eller Yvonne Stålnackes (NSD 17/11) historieförvanskning. Det var vi kulturarbetare tillsammans med BD Pop som 2009 började diskutera en sommarfestival som bygger på värme, gemenskap och fingertoppskänsla. Motsatsen till de vanliga stadsfestivalerna. Samtidigt uttryckte Polisen sin önskan om ett drogfritt arrangemang tredje helgen i augusti, och synergin var ett faktum. Initiativet kom alltså underifrån. Det är kraften, engagemanget och många ideella timmar från Luleås många kulturarbetare som skapat den prisade, trendsättande och vida omtalade festival som den i dag utgör. Att uppifrån beställa "ett drogfritt ungdomsarrangemang tredje helgen i augusti" kommer att krossa den högkvalitativa festival och det nav i Luleås kulturliv som Musikens makt är. Men kan man ens upphandla en festival? Är förslaget i stället ett ohederligt, fegt och byråkratiskt sätt att lägga ned festivalen? I så fall varför? Makten över musiken ska ligga hos kulturarbetarna och eldsjälarna, inte politikerna. Det är först då som kulturlivet och Musikens makt kan fortsätta frodas och utvecklas. Då vill jag engagera mig. Och det lockar mig hem igen.
Lars Teglund, Göteborg