Nordkap tur och retur

Karl-Henrik Eriksson flydde sannerligen fältet när det var dags för 70-årskalas. Han tog cykeln och drog iväg på en drygt 170 mil långa tur till Nordkap.  ? En upplevelse som det kommer att ta lång tid att bearbeta och sortera i minnet. Jag har fört dagbok och fotograferat för att kunna göra resan flera gånger i hemmets lugna vrå, menar Karl-Henrik som på en direkt fråga om vad som var vackraste upplevelsen spontant nämner två.  ? Enareträsk var en underbart vacker sjö med tallåsar som stupade brant ner i vattnet. Hurtigrutten som tog mig från Nordkap till Harstad bjöd också på fantastiska vyer men sammantaget är det så mycket jag upplevt som jag måste få tid på mig för att smälta, förklarar Karl-Henrik. Mötte en björn Innan Karl-Henrik blev pensionär tillbringade han mer än 50 år i skog och mark men såg aldrig röken av en björn. Nu blev han den upplevelsen rikare på sin cykel, 3,5 mil norr om Kiruna.  ? Björnen satt vid vägkanten men reste sig och sprang över vägbanan drygt hundra meter från mig. Då skrämdes den av en bil och vände tillbaka, mot mig. Jag hann aldrig bli rädd eftersom björnen drog vidare in i skogen, berättar Karl-Henrik. Några intermezzon med punkteringar eller omkullåkningar har det inte blivit fram till Harads där vi når Karl-Henrik, som just kämpat sig fram genom en besvärande regnskur.  ? Jag är inte i mål ännu men jag har två extraslangar att ta till om det skulle bli nödvändigt. Nu har jag bara upploppet kvar innan det blir målgång hemma på Trollnäsvägen. Håller sig i trim Karl-Henrik Eriksson är en piggelin 70-åring. Han har tidigare cyklat Laponialoppet sju-åtta gånger, trampat Vätternrundan och till våren blir det tionde Vasaloppet om hälsan står bi.  ? Jag har alltid gillat att röra på mig och mitt enda mål är att se till att hålla maskinen i så bra trim som möjligt. Att få må gott och leva; behöver man ha andra mål för ögonen, frågar sig Karl-Henrik Eriksson som Kuriren hälsar välkommen åter och gratulerar ett par dagar i efterskott!