Vinka lilla polstjärna där

Klockan på busstationen i Luleå visar 07.45 denna torsdag morgon. Likt forntida dinosaurier står de stora länstrafikbussarna uppradade med bakpartierna mot bussgodsporten. En svag oktobersol speglar sig i bussbakarna. Olle Björklund skjuter upp en pallbjörn med gods till Kiruna på bussens baklyft. Den ska av sist och placeras längst in. ? Det gäller att lasta i rätt ordning, säger han och trycker på knappen så att lyften stiger till nivån för bussens stora lastutrymmet. Hans arbetsdag har börjat tidigare. Turen med Polstjärnan, som busslinjen Luleå?Överkalix-Kiruna heter, fyller inte hela arbetstiden. Därför kör Olle Björklund den dubbeldäckade bussen först som linje 28 mellan Boden och Luleå. Olle Björklund har lastat klart. 35 mil till Kiruna och lika många mil hem igen väntar. När klockan är 19.45 ska han vara tillbaka till bussgodsporten i Luleå för sista rycket med pallbjörnen. Han startar motorn och bussen glider in till hållplatsen för Polstjärnan. ? Jaha, Överkalix. Det blir 100 kronor, säger Olle Björklund och matar fram biljetten till en påstigande kvinna. Speciella bromsar Vi rullar iväg. Universitetet, Rutvik. Och Rånekölen, där utsikten över Råne älvdal bedårar och behagar. I backen ner mot Töre drar Olle Björklund i en spak på instrumentbrädan. Bussen bromsas försiktigt. ? En retarder. Ett speciellt bromssystem som verkar med olja och ventiler på bakaxeln eller kardan, förklarar vår chaufför. Bra vid utförsbackar. Den verkar inte på färdbromsen och spar bromssystemet, en dyr del på ett tungt fordon. Exakt i rätt tid svänger han in på busstationen i Överkalix, lägger i backen och kollar backningen i intern-TV:n som ger en bild av läget bakom bussen. Hur pass svårt är det att hålla tidtabellen? ? Man måste koncentrera sig och hålla 90 km/tim för att hinna. Och jag har inte tid att ligga bakom något fordon under längre tid. Men det går bra att köra om här på E 10 och bussen har kraft för att göra säkra omkörningar. Den obligatoriska bussvinken Norr om Lansån spanar vi efter södergående bussen från Kiruna. Så kommer den susande. Hand upp. Bussvinken. ? Jag vet inte om det bara är här uppe som alla busschaufförer vinkar till varandra, säger exstockholmaren och gamle långtradarchaffisen Olle Björklund. När man kör långtradare vinkar man bara till sådana man känner. Tallskogen flankerar vägen under stora delar av färden. Här kommer Lansjärvsmacken, vägskälet mot Edefors. Hållplatsen i Hakkas. Samma vyer och samma gamla E 10 som i går, i förrgår och i somras. Långtradigt? ? Den här vägen är rätt okey. Men att köra Boden?Luleå är ganska hjärndödande, måste jag säga. Och där blir det ofta delade pass. Man kör från sex på morgonen ett par timmar framåt. Sedan kan det vara ledigt några timmar. Och så körning igen. Eftersom jag bor i Luleå blir det rätt mycket fritid i bussgaraget i Heden. Jobbet bakom ratten är ensamt. Radion utgör ensidig samtalspartner på resan. ? Det blir inte så mycket kontakt med resenärerna, konstaterar Olle Björklund. En del tokigheter Han har rika möjligheter att studera andra bilisters beteende. En del tokigheter ser han. ? Framför allt att vissa håller ojämn hastighet. De kan pendla mellan 60 och 90 km/tim.När man ska köra om drar de på eftersom de kommit på att de sölat och sett bussen i backspegeln. Men trafiken är gles och det är skönt att köra här. ? Boden?Luleå har också orytmisk trafik. Ibland sjunker hastigheten till 60 km/tim vid kamerorna på 90-sträckor. Folk tar det väldigt säkra före det osäkra. Några minuter före ankomsttid till Kiruna rullar bussen längs Hjalmar Lundbohmsvägen. Olle Björklund konstaterar att resan gått enligt planerna. Inga bussterrorister har dykt upp, inga älgflockar har spärrat vägen, inga ölglada unga mäns tjoanden har ekat i bussen. En helt vanlig dag på bussen till Kiruna. Sedan vi passerade Lansjärv var en stunds långsam körning efter ett vid Pajalakorsningen svängande långtradarekipage enda avbrottet från bussmotorns monotona brummande. Blir inte trött ? Trött blir jag inte. Inte förrän jag är tillbaka i Luleå och stannar av. Därför behöver jag inga knep för att hålla mig pigg. Det blir väl som en vana. Men det är klart: Ska du upp vid femtiden måste du gå och lägga dig vid elva kvällen innan. Olle Björklund slår av motorn. Nu väntar mat och vila innan det är dags för nästa lastning och nästa pass i den fjädrande busstolen. ? En viss samhällsnytta gör jag väl i alla fall, summerar Olle Björklund sitt rattande på gator och landsvägar. Men jag vet inte hur länge jag kommer att köra. Sundströms har ju tappat Luleå?Boden.

Vinka lilla polstjärna där

Människor går på och människor går av. Människor passerar revy förbi busschauffören.Att köra buss är ett ensamjobb.? Men viss samhällsnytta känner jag att jag gör, säger Olle Björklund när Polstjärnan passerar Gyljen på väg mot Kiruna.

Människor går på och människor går av. Människor passerar revy förbi busschauffören.
Att köra buss är ett ensamjobb.
? Men viss samhällsnytta känner jag att jag gör, säger Olle Björklund när Polstjärnan passerar Gyljen på väg mot Kiruna.