Den unge mannens namn dyker ofta upp i sammanhang när det senaste årets händelser på Porsön och Björkskatan diskuteras. Själv säger han att han ingår i en grupp av vänner som grillar, spelar fotboll och umgås i området. Hur många de är varierar, men någonstans mellan sju och 30 personer är det som brukar hänga ihop. De har ett namn, ett namn som de valt för att "det är vackert". Men något gäng är det inte fråga om, enligt mannen.
– Ordet gäng, det är ju ett hårdare språk. Det pratas om gäng hit och upplopp dit. Polisen ser en gängbildning, men jag ser att det är samhället som inte ställer upp på ungdomarna.
Mannen, som är i 20-årsåldern, är dömd för flera brott, misshandel, stöld och olaga hot. Hans förakt mot polisen finns förevigat på hans kropp, i form av tatueringar.
– Vi är soldater i krig mot polisen, förstår du? Vi gör inget, men vi står upp emot dem när de kommer och vill boja småbarn.
Hur står ni upp emot dem?
– När de kommer kan vi ställa oss i en grupp. Vi är ganska många, så då kommer inte polisen emot oss.
Använder ni fysiskt våld mot polisen?
– Nej, inte än. Men vi kommer att göra det, om det behövs.
I vilken situation skulle det kunna behövas?
– Om de använder våld mot oss, om trakasserierna fortsätter.
Vad tänker ni göra då?
– Det får polisen se. Ni inom media får väl skriva om det.
Skulle det vara värt det att hamna i fängelse för att ha använt våld mot en polis?
– Ja, alla dagar i veckan. Ingen ska kunna komma och veva emot mig och sätta mig i bojor utan anledning. Då har jag rätt att försvara mig som människa, även om det är mot en polis.
– Sätt den blåvita bussen i brand, säger han och skrattar.
Ändå hävdar han bestämt att brottsligheten tillhör hans förflutna och han förnekar att han skulle ha levt, eller lever, ett kriminellt liv.
– Jag är på väg att börja jobba nu, det är det jag ska göra.
En del människor är rädda för dig och dina kompisar, vad tänker du om det?
– Vad jag tänker? Jag tänker inte så mycket. De behöver inte vara rädda.
Han fortsätter:
– Men det finns ju en gräns. Folk kan inte komma fram till oss och bete sig hur som helst.
Behandlar människor dig och dina kompisar på ett dåligt sätt, tycker du?
– Inte mig, men mot ungdomarna på Porsön. De hängs ut med bilder i sociala medier och folk skriver saker om dem som inte är sanna.
Vilka skriver?
– Studenter, oftast.
Varför skulle de vilja göra det?
– Jag vet inte. De dricker för mycket och har inte kontroll över sig själva. Men det är ingen som blir utsatt av oss, det som ni skriver i media är bara skitsnack. För ett tag sedan var det en liten brand i en sådan där som man grillar i, förstår du? Då står det i media att det "brinner i ett skogsområde på Porsön". Det ligger ute på nätet i flera timmar och så kommer det sju polisbilar som åker runt överallt på Porsön. Sedan ändras allt, det var inte en brand. Allt som händer på Porsön, skyller man på oss.
Är ni helt oskyldiga, då?
– Alltid!
Varför tror du att ni kopplas till en del av det som händer ute på Porsön och Björkskatan?
– Jag vet inte. Folk ringer kanske in och skyller på ungdomarna, för att få bort dem från Porsön. De är kanske rädda för dem. Men de har fått fel bild av ungdomarna.
Vem ligger bakom det som händer på Porsön och Björkskatan, då?
– Jag tror att det är polisen själv. De vill jävlas med oss, sätta dit oss för något som vi inte har gjort. Det är väl ganska fel av polisen att skjutsa ut två 14-åringar till skogen och sedan lämna dem där? Det har polisen gjort mot två av ungdomarna.
Vad hade ungdomarna gjort, då?
– Det spelar ingen roll. Det är fortfarande fel att skjutsa ut två barn till en skog.
Är du en förebild för dina yngre kompisar?
– Jag är en bra förebild. Jag säger till dem att gå till skolan, vi har fått alla att börja träna på gym och spela fotboll.
Förra våren stängdes ett 20-tal ungdomar av från fritidsgården på Björkskatan. Polisen gick in med hundar mot en grupp ungdomar under vad som beskrevs som ett "upplopp". 20-åringen var på plats själv, men ger en annan bild av det som skedde.
– Det var inget upplopp. Vi ville bara komma in på fritidsgården. Jag blev nekad, för jag var tydligen var för gammal. Samtidigt fanns det en 26-åring där inne. Men inget hände, polisen provocerade oss men vi stod stilla. Sju av ungdomarna är fortfarande portade därifrån, vi har frågat varför men vi har inte fått något svar.
Norrbottens media har varit i kontakt med Hans Larsson, tillförordnad enhetschef för Ung i Luleå, som ansvarar för kommunens fritidsgårdar. Enligt vad han känner till ska det inte finnas något förbud för vissa ungdomar att besöka fritidsgården i dag, men han påpekar att han inte var chef för versamheten vid händelserna förra våren.
Själv tror den unge mannen att en fritidsgård på Porsön skulle lösa många problem.
– Jag försöker få dem att öppna fritidsgården där igen. Då skulle ungdomarna ha något att göra istället för att sitta och hänga i centrum i flera timmar. Ungdomarna beskylls för allt! För några veckor sedan var det någon som smällde med smällare på Porsön och någon påstod att det sköts med vapen. Polisens insatsstyrka kommer dit och springer med automatvapen, mot en grupp med barn.
Han skakar på huvudet. Polisen behandlar inte ungdomarna på Porsön med respekt, tycker han.
Vad betyder respekt för dig?
– Det är stort. Jag har fått lära mig att det är jävligt viktigt under mina år. Bemöt oss, kom fram och hälsa, fråga vad vi gör. Sedan är det klart. Men polisen ska alltid börja härja med oss. De börjar visitera oss när vi står och grillar, eller när vi spelar fotboll.
Hur var det att växa upp på Porsön, för dig?
– Det var nice (skratt).
Du har uppenbart ett lågt förtroende för polisen och för samhället. Hur går det att leva på det sättet?
– Det är lugnt, det går bra.
Vad skulle du göra om du blev utsatt för brott och själv behöver polisens hjälp?
– Det behöver jag inte. Jag hade tagit det som en man. Varför ringa och anmäla? Alltså, många som får stryk, de får inte det bara så där. En del av dem förtjänar det. Tyvärr, men så är det.