Våren är för många förväntningarnas årstid. Det handlar inte bara om allt nytt som spirar i rabatterna, utan också om en hel del gammalt som väntar på att ta sig ut på vägarna igen.
Hemma hos Håkan Johansson i Ersnäs sticker en glänsande förkromad grill fram i garageporten. På motorhuvens högsta punkt skiner en treuddig stjärna.
– Att äga en veteranbil innebär två nöjen i ett. Det är roligt att jobba för att få ordning på sin bil, men sedan vill man gärna njuta av vinterns arbete. Det finns en del som bara tycker om själva renoveringsarbetet och aldrig är ute på vägarna, men sån är inte jag, säger Håkan Johansson med eftertryck.
69-åringen är sedan många år medlem i Norrlands motorhistoriker. Motorintresset sträcker sig nästan så långt tillbaka att han inte riktigt minns när det en gång tog sin början.
Kanske var det när han som 12-åring fick överta gamla, avlagda mopeder från Bergs Cykel & Motor på bostadsområdet Lövskatan i Luleå.
Håkan Johansson minns hur mycket kraft och möda som lades ned i att skruva på de utslitna motorerna och inte minst för att trampa i gång den remdrivna motorn.
I den ombyggda ladugården hemma i Ersnäs står en dammig grå 1100-kubikare av märket Yamaha Drag Star.
– Motorcyklar är ett avslutat kapitel för mig. Mina axlar håller inte.
Kanske spelade pappa Östen en roll när han på 1960-talet gjorde det otänkbara och övergav Volvo för att i stället köpa en Mercedes.
Det gjorde starkt intryck. Precis som det skickliga precisionshantverket i den tysktillverkade fordonet, för att inte tala om komforten.
– Jag var en ”européraggare” när jag var ung. Vi hade inte råd att skaffa oss en jänkare. Det fick bli en Opel Capitän i stället, berättar den pensionerade kylteknikern och brister ut i skratt.
Om några år kan bilmärket Mercedes-Benz fira sitt 100 års-jubileum. Företagsnamnet skvallrar om sammanslagningen den 27 juni 1926 mellan biltillverkarna Gottlieb Daimler och Carl Benz.
Mercedes-Benz 300 var den tyska bilindustrin svar på den brittiska lyxbilen Rolls-Royce. Det handlar om företagets första nykonstruktion efter det andra världskriget - en stor limousine som rullade ut ur bilfabriken i Stuttgart i november 1951.
Den handbyggda lyxbilen var ämnad för rika industriledare och mäktiga politiker. I Sverige lär fordonet 1961 ha kostat 42 000 kronor.
Bilmodellen kom att kallas Adenauer efter den första västtyska förbundskanslern Konrad Adenauer som lär ha beställt sex specialutrustade exemplar.
Totalt tillverkades 11 460 exemplar fram till mars 1962.
I mitten på 1990-talet var Håkan Johansson ute efter en ny utmaning. Han var bestämd på en punkt. Nästa bil skulle vara kraftfull. Sex cylindrar var ett oomkullrunkeligt krav.
I Hudiksvall hittade han en Mercedes-Benz 300d från 1960. Motorn var i gott skick, även om den inte hade körts på 30 år sedan totalrenoveringen på Philipsons Ii Stockholm 1974.
– Ägaren påstod att bilen var färdig för lackering, men det visade sig inte riktigt stämma. Jag fick knacka en hel del rost.
Han har gått igenom varje beståndsdel i fordonet. Trädetaljerna i dörrarna och förarpanelen är tillverkade i röd bok och har lackats ett 20-tal gånger.
Invändigt var skinnklädseln helt utsliten, vilket fick honom att ta sig an en ny utmaning efter att ha tränat på ett par gamla skinnjackor.
Håkan Johansson köpte fyra gråfärgade kohudar och sprättade loss den gamla bilklädseln för att använda den som mall.
– Jag hade aldrig sytt något i hela mitt liv, men jag började med armkuddarna på dörrarna. Jag tänkte att det är de små grejerna är jobbigast. Om jag klarar det kommer jag att klara resten också.
Arbetet följdes otåligt av dottern Karolina. Det pågick i flera månader under vintern 2003/04 och hennes studentbal närmare sig för var dag som gick.
– Jag försökte säga till dottern att jag kunde ordna fram en annan fin bil om jag inte hann bli klar i tid, men fick svaret att ”om det händer, då skiter vi balen”.
Det fanns inget annat val än att tillbringa varje kväll i garaget för att rädda vårens studentfirande.
I det fullt utrustade garaget hemma i Ersnäs står fem veteranbilar, bland annat en Studebaker från 1962 och en Morris Cooper från 1966.
Det råder ingen tvekan om vilket fordon som är ögonstenen.
– Det är mycket hantverk på den här modellen, berättar Håkan Johansson. När den rullade ut ur bilfabriken försågs det med numret 31. Varenda plåt i karossen är märkt med siffrorna.
Fordonet är utrustat med en rak sexcylindrig toppventilsmotor. Det har en manuell fyrväxlad låda med rattspak. Motorn har 185 hästkrafter och drar uppemot två liter bensin per mil.
I och med att bilen är äldre än 50 år behöver den inte längre besiktigas, vilket innebär en lättnad. Att få ned avgasvärdet i rätt nivå är en rätt trixig sak.
Den dunkelgråa karossen mäter 5 190 mm, är 1 860 mm bred och 1 620 mm hög. Vikten ligger på strax över två ton.
– Tyngden gör att man aldrig behöver oroa sig över exempelvis broskarvar. I den här bilen känner man inte av många gupp. Den går stadigt i alla lägen. Och om jag skulle vara tungt lastad baktill kan jag förändra den mekaniska nivåregleringen på bakfjädringen via en knapp på instrumentbrädan.
I garagets inre del står ett välfyllt prisskåp i furu som innehåller pokaler och medaljer från motorträffar i norra Sverige och Finland.
Under den senaste månaden har Håkan Johansson otåligt betraktat förändringarna i snötäcket. Han vill inte ge sig ut förrän det blivit torrt på vägarna.
– Det brukar bli ett par bilturer varje är. Att äga en veteranbil är en livsstil. Under sommarhalvåret kör jag gärna till motorträffar för att få träffa likasinnade. Man får alltid bra tips, idéer och kan få lyssna till lite underhållande skryt. I år planerar jag att besöka Guldrundan i Skellefteå.
En Mercedes 300 är en så pass exklusiv bil i norra Sverige att den alltid väcker stort intresse bland bilintresserade.
Vad gör den här bilmodellen så speciell?
– Det är en särskild dignitet över den. Man känner sig lite speciell när man kommer körandes i en Mercedes 300d.