Det var pĂ„ fredag eftermiddag som âSaraâ (fingerat namn) gick cykelvĂ€gen hemĂ„t frĂ„n Sunderbyskolan. I nĂ€rheten av KartvĂ€gen mötte hon en kvinnlig schĂ€ferĂ€gare pĂ„ promenad med hunden kopplad, samtidigt som hon pratade i mobiltelefonen.
â NĂ€r jag nĂ€rmade mig, blev hunden glad och började springa mot mig. Den var nog busig och ville lukta pĂ„ mig.
SchĂ€ferhunden stĂ€llde sig pĂ„ bakbenen, lutade sig mot âSaraâ och fick tag i hennes dunjacka, som gick sönder.
â Den bet mig vid axeln, sĂ„ att det gick hĂ„l i jackan och fjĂ€drarna började komma ut.
Men hundÀgaren reagerade inte, utan fortsatte bara att prata i mobiltelefonen.
â Hon sĂ„g ju att hunden hoppade pĂ„ mig, men försökte inte göra sĂ„ mycket för att stoppa det. Hon mĂ€rkte inte heller att min jacka gick sönder, sĂ€ger âSaraâ.
Egentligen Àr hon inte rÀdd för hundar, men blev ÀndÄ illa berörd av hÀndelsen.
â Jag chockades över att schĂ€fern bara kunde fortsĂ€tta hoppa pĂ„ mig utan att hundĂ€garen reagerade.
NÀr hon kom hem och berÀttade om hunddattacken, la hennes mor ut en efterlysning i Södra Sunderbyns gemensamma Facebookgrupp. Förhoppningen Àr nu att hundÀgaren ska ge sig tillkÀnna.
â Tur att det hĂ€nde mig, som inte Ă€r rĂ€dd för hundar. Jag tycker att man ska ha koll pĂ„ sin hund, om man vet att den kan hoppa. Det finns de som Ă€r mycket mer hundrĂ€dda Ă€n mig, sĂ€ger 16-Ă„riga "Sara" i Sunderbyn.