Strax efter klockan 17 på eftermiddagen stod Tove Israelsson som hon brukar i kassan på sin butik för att hjälpa kunder. Då smälldes dörren upp och en maskerad figur snubblade in.
– Jag uppfattade inte riktigt vad som hände, men jag hörde hur han skrek "hit med pengarna", berättar Tove Israelsson.
Innan hon hunnit tänka var personen iförd rånarluva framme bakom kassan och viftade med en pistol i ansiktet på butiksägaren.
– Jag hade inte sett vad han höll i förrän då, men jag hade en känsla av att något var konstigt.
Utan att tänka lyckades hon vrida pistolen ur greppet på personen och då kände hon direkt att det inte var av den riktiga varan.
– Då försökte han springa ut, men när han kom till dörren tog det stopp. I paniken insåg han inte att den öppnas inåt, berättar Tove Israelsson.
Rejält handgemäng uppstod och butiksägarens enda tanke var att riva av luvan på rånaren.
– Jag tänkte att om det är något som spelar mig ett spratt så var det för det första inte alls roligt och för det andra ville jag veta vem det var.
Men när masken åkte av var det en okänd person som dök upp och ung dessutom. Tillsammans med en kund som fanns i butiken kunde de hålla kvar rånaren till polisen anlände till platsen. Då framkom att gärningsmannen var minderårig och att han inte var känd sedan tidigare.
– Medan vi väntade på polisen började han skrika efter en kompis som verkade vara utanför och han skrek också att det bara var ett "prank" (ett skämt, reds. anm), men det här är ju verkligen inget man skämtar om.
Hur vågade du vrida pistolen ur handen på honom?
– Jag vet inte, jag är inte rädd för folk och jag kände direkt att jag inte var i underläge mot honom, så jag handlade bara. Polisen sade att, som polis var det inte ett bra agerande, men som privatperson var det riktigt bra.
Sedan hon tog över den lilla affären på Skurholmen 2008 har aldrig något liknande inträffat, visst förekommer snatteriförsök men även de brukar stoppas vid dörren.
– Sådant märks direkt, sedan kollar vi bara på kameran och stannar dem vi dörren med: "Hördu, det där vill vi också ha betalt för".
Hon känner sig inte direkt otrygg efter händelsen, men visst har det skakat om.
– Ja, inte otrygg, men man märker ju att man är utsatt, samtidigt är jag glad att jag tordes handla som jag gjorde.