Det visar rapporten ”Fortsatta undersökningar av laxsjuklighet under 2018”, som ska presenteras på torsdagen vid den stora konferensen om laxförvaltning som hålls i Luleå.
Analyserna av laxen i Torneälven däremot indikerar miljögifter och nybildningen av röda blodkroppar. Detta bör undersökas vidare, anser forskarna.
– Dessutom visar resultaten att det kan finnas en hormonell påverkan genom förhöjda glukosvärden i laxarna från Umeälven, samt förändrade halter av sköldkörtelhormoner i laxarna från Torneälven och Umeälven, säger tillförordnad statsveterinär Charlotte Axén vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.
Läs mer: Stora frågor om laxfiskets framtid
Förutom miljögifter och hormonpåverkan utreder rapporten även tiaminbrist (B-vitamin) som en av lösningarna på den gåta som laxsjukdomarna utgör. Enligt studierna kan bristen på tiamin inte ensam vara förklaringen på laxdöden.
– Med den information som genereras genom alla dessa analyser kan vi komma ett eller flera steg närmare till att förstå varför laxarna i Östersjön, och även på Västkusten, uppvisar de olika sjukdomstillstånd som har beskrivits, säger Charlotte Axén.
All data som är inhämtat har inte analyserats. Fler analyser ska göras och det slutliga arbetet beräknas vara klart i juni.
– Det finns anledning att noggrant följa utvecklingen av bestånden och situationen, säger Sofia Brockmark, utredare på HaV.
Rapporten är framtagen av Statens veterinärmedicinska anstalt, tillsammans med Göteborgs universitet och Sveriges lantbruksuniversitet, på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.
Läs mer: Laxdöden undersöks på nytt
Bakgrunden är alltså de sjuka och döda laxar med svamp och hudangrepp som hittats i ett flertal av landets älvar. Torneälven är en älv som drabbats hårt.
– Under de senaste fem åren har det rapporterats om försvagade laxar och om ökande dödlighet hos vuxen lax i älvar innan leken på hösten. Laxarna har ofta drabbats av svampangrepp på huden som leder till döden. De bakomliggande orsakerna kan vara flera och en orsak som bland annat pekats på är tiaminbrist men också sjukdomar och fysiska skador, säger Sofia Brockmark.
I Umeälven och Vindelälven har dödligheten varit så hög att den påverkat antalet laxyngel. Elfiskeundersökningar visar att antalet gått från 30–40 per 100 kvadratmeter till under 0,2 – vilket innebär en kollaps av beståndet.