– Vi har haft de här problemen sedan 2015 och påtalat det för både samebyn och länsstyrelsen vid upprepade tillfällen. Men länsstyrelsen har tillämpat lagen konsekvent fel och valt att inte agera. Nu måste något hända. Får vi ett avslag så driver vi sannolikt fallet till förvaltningsrätten, säger Lars Brindt, en av markägarna.
Markägarna menar att renarna distraherar hundarna vid älgjakten, och att älgarna väljer bort öar i skärgården där de har konkurrens om betet av renar.
Därigenom drabbas de av skada eller olägenhet. Brindt hänvisar till paragraf 71 i rennäringslagen (se faktaruta) och en statlig utredning som gjordes 2006 där sedvanerätt för renbete kartlades. För vinterbete gäller att renarna inte ska vistas i området under tiden 30 april–1 oktober.
– Utredningen är ingen rättslig instans. Men den är en mycket välgjord och intressant och visar att Luleå kommun är oerhört komplex när det gäller renbetesrätt, säger Brindt.
Ett exempel är från 2002, då tingsrätten slog fast att ett område kring Avan/Sunderbyn inte involveras.
– Utredningen slår bland annat fast att sedvanerätten på Sandön är mycket stark. Men Stor-Furuön ligger utanför området och innefattas inte alls.
Lars Brindt berättar att jaktlagen förra hösten sköt upp älgjakten en vecka för att ge samebyn möjlighet att avlägsna renarna.
– Då fick vi svaret från länsstyrelsen att det var så nära i tid till att de skulle få vistas där att de inte tänkte agera. Därför har vi i år kontaktat länsstyrelsen före midsommar.
Brindt vet inte exakt hur många renar som finns på Stor-Furuön.
– Förra hösten fanns det nio. Vid en promenad nyligen såg jag fem renar inom ett område av cirka två kilometer, varav en kalv.
Senast i mitten av juli kräver markägarna att renarna ska vara borta.
Renskötaren Henrik Andersson berättar att han varit på ön före midsommar för att ta bort renarna utan att lyckas.
– Jag hittade inga färska spår. Jag försökte locka fram dem men hittade inga renar. Jag ska åka ut igen och försöka ta bort dem om jag ser dem men vi har kalvmärkning nu och det är mycket att göra.
Även om renarna inte är identifierade är sannolikheten stor att det är Anderssons renar.
– Så är det. Det kan vara fyra, fem stycken som blev kvar.
Andersson anser att Gällivare skogssameby har betesrätt på ön två tredjedelar av året.
– Har man en annan uppfattning måste man gå till domstol.
Länsstyrelsen menar att lagstiftningen på området är komplex.
– Det vi har att förhålla oss till är i första hand rennäringslagen. Anser man att ett område inte innefattas av renbetesrätten så måste man gå till civil domstol. Den bedömningen gör inte vi. Däremot är det klart att renarna inte ska vara på ön vid den här tiden på året, säger Britta Wännström, chef vid länsstyrelsens miljöavdelning.
Ärendet är under handläggning.
– Jag kan inte uttala mig om hur vi resonerat tidigare. Men vi har en dialog med renägaren och vi överväger att själva åka ut för att kontrollera hur många renar som finns på ön. Sedan får vi se vilka åtgärder som är aktuella.
Wännström menar vidare att det är svårt att avgöra vad som är att "lida skada eller olägenhet av någon betydelse", som lagen säger när vitesföreläggande ska användas.
– Hur många renar handlar det om? Hur stor är skadan? Det kan vara så att förvaltningsrätten måste pröva det.