Det var i höstas som projektledaren Jan-Henrik Hallebjörk på Luleå kommuns stadsbyggnadsförvaltning fick i uppdrag att undersöka en bortglömd underjordisk byggnad som uppskattas vara närmare 80 år gammal.
Projektet kallas internt för ”Den mystiska brandstationen”.
– Min första tanke var ”oj, det går fjärrvärme ovanför något som ligger nedgrävt under gatan. Det lät lagom besvärligt”, berättar Jan-Henrik Hallebjörk.
Under hösten startade utredningen om ”den mystiska brandstationen” som består av ett stort rum och en mindre avskild del. Byggnaden ligger i en slänt med direkt anslutning till en villafastighet. Merparten av skyddsrummet ligger under en bit av Brogatan.
Kommunens första åtgärd var att spärra av trafiken ovanför byggnaden. Det har genomförts utan att tillgängligheten påverkas för de boende nedanför Skurholmsberget.
I dag finns det bara en ingång till byggnaden. Det är via garaget på en intilliggande villafastighet. Ritningar visar att en gång i tiden fanns det ytterligare en ingång, men den har genom åren fyllts igen med jord.
– Skyddsrummet står tomt. Det fyller ingen funktion i dag, förklarar Jan-Henrik Hallebjörk på Luleå kommun.
Det råder inget tvivel om när byggnaden blev till. På Luleå kommun har det hittats bygglovshandlingar som är daterade den 4 maj 1940.
Det är en knapp månad efter att Danmark och Norge invaderats av tyska trupper. Skyddsrummet byggdes alltså mitt under ett brinnande världskrig.
I kommunens arkiv finns inget svar på vem som lät bygga skyddsrummet.
– Vi har fram till nu haft tre teorier. Vår första tanke var att det handlade om ett gammalt brandvärn därav arbetsnamnet på projektet. Det kan också vara ett garage med ett skyddsrum i källaren eller ett skyddsrum som tillhörde en närliggande skola. Vi vet inte med säkerhet än, säger Jan-Henrik Hallebjörk.
I utredningens uppdrag ingår att göra en åtgärdsplan, en kostnadsuppskattning av en eventuell rivning samt en tidsplan.
Byggnadens ytterväggar består av putsad lättbetong som även kallas ”blåbetong”. Det är ett radonstrålande byggmateriel som inte bedöms som farligt avfall. Blåbetong kan i dag återanvändas som fyllningsmassor i exempelvis vägar.
I byggnaden finns också äldre elkablar, fördelningsdosor, belysning samt gamla element som måste tas tillvara innan en eventuell rivning.
– Jag vill inte föregripa utredningen som beräknas bli klar inom kort, men hittills har vi inte funnit något som motsätter en rivning. Det troliga är att byggnaden ska bort, men beslutet är inte taget än, understryker Jan-Henrik Hallebjörk.
Kurirens ansträngningar för att hitta ett svar på gåtan gav en liten utdelning. Den numera nedlagda Skurholmsgruppen, som särskilt intresserats sig för stadsdelens historia, hade ingen kännedom om skyddsrummets tillkomst.
Inte heller Göta Bohnsack, 92, lyckades bringa ljus över mysteriet.
– Jag är ingift i familjen och kom till Skurholmen 1947. Det här hände före min tid och jag känner inte till något om byggnaden, säger Göta Bohnsack.
Däremot presenterade urskurholmaren Ivar Malmstad, 82, en fullt tänkbar teori.
– Jag tror att det handlar om ett skyddsrum som byggdes för de militärer som placerades i kanonvärnen på Skurholmsberget under kriget. Jag har varit ned i skyddsrummet, men jag kan inte ge dig några fler detaljer. Det måste ha varit militären som byggde anläggningen. Vem skulle det annars vara?
Där får historien om ”den mystiska brandstationen” på Skurholmen sitt slut. Eller finns det månne någon i vår läsekrets som vet något mer?