Brottet som Lars Henrik Andersson Berg dömdes för var rånmord, trots att offret överlevde överfallet och bevittnade avrättningen.
En tid innan avrättningen hade bonden i berusat tillstånd försökt ta liven av den finske, skrytsamme skomakargesällen Johan Lövenfeldt. Om det var bonden Andersson Berg som erbjöds skjuts med skomakargesällen från Börjelslandet till Råneå eller om det var tvärtom råder det delade meningar om men det var då som bonden förverkligade sina mordiska planer.
Under färden med häst och släde plockade Andersson Berg fram en yxa han gömt och högg gesällen i axeln och i halsen. När han sedan började släpa sitt offer till en bäcken för att dränka honom blev han störd av en ankommande släde och bondens mordplaner avbröts.
Gesällen överlevde mordförsöket och Lars-Henrik Andersson Berg hann aldrig göra sig av med offret som hittades vid liv.
Johan Löfvenfeldt ska ha varit närvarande vid Andersson Bergs avrättning, som ägde rum den 19 december år 1828.
Vid den här tiden fanns ingen egen skarprättare i Norrbotten utan beställningen att ta livet av bonden gick till en man vid namn Olof Olofsson Häll född i Medle i Västerbotten. Sjubarnspappan Olof Olofsson Häll beskrivs som en svensk soldat, skarprättare och nybyggare.
Under sin resa till avrättningsplatsen i Gammelstad råkade Olof Olofsson Häll ut för en olycka och bröt benet varpå skarprättaren Daniel Lenmark från Härnösand fick rekvirerades att utföra uppdraget att halshugga bonden.
Den här dagen, liksom vid samtliga avrättningar, var alla bönder i socknen skyldiga att sluta upp på avrättningsplatsen med spetsade störar för att bilda en spetsgård, det vill säga en cirkel runt avrättningsplatsen. Bönder var utkommenderade för att hindra att den dömde skulle fly och samtidigt hålla de nyfikna åskådarna borta.
Beatrice Norberg, har skrivit en bok om avrättningsplatsen på Ektjärnsområdet i Gammelstad.
"Avrättningsplatsen är hemvist för spöken och osaliga andar är en självklarhet, står det att läsa i boken.
Förr var man mycket noga med att inte avrättade, förbrytare eller personer som tagit livet av sig begravdes i vigd jord.
De betraktades inte värdiga att begravas på kyrkogården och det ansågs därför att de som inte dött naturligt skulle ”komma att gå igen”.
Lars Henrik Andersson Berg var bördig från Prästholm i Råneå socken. Han var vid sin död trettio år gammal.