Lite feberfrossig och på jakt efter ingredienser till en hemlagad lasagne körde Göran Lindh från Rutvik på söndagseftermiddagen till Storheden för att handla. På väg därifrån såg han en man som låg i snödrivan i rondellen på väg ut från matbutiken, bara några meter från vägbanan.
Han körde in till sidan och slog på varningsblinkers.
– Det stod ett gäng bilar på väg ut ur rondellen och det var omöjligt att missa att han låg där. Jag parkerade lite illa, körde upp på trottoarkanten och klev ur för att fråga hur det var med honom, säger Göran Lindh.
Den medelålders mannen saknade mössa och vantar i det minus 26-gradiga snövädret. Jackan var öppen och byxorna var nerhasade på trekvart.
– Han var inte ett dugg klädd för att vara ute i de här temperaturerna. Jag vet inte hur länge han hade legat där, men det var garanterat en massa människor som bara har kört förbi, säger Göran Lindh.
Han fick kämpa för att få upp mannen på benen igen. Mannen var kraftigt berusad men inga andra stannade för att se vad som hänt. Tvärtom visade flera bilförare irritation över hur Göran Lindh ställt sin bil vid vägkanten.
– Folk stannade och tutade och frågade vad jag höll på med, samtidigt som jag försöker hjälpa en person upp. Han var berusad, men det hade lika gärna kunnat vara någon som har fått ett epilepsianfall eller som halkat och slagit höften, säger han.
När han lyckats få upp mannen på fötter ville denne fortsätta att gå mot busshållplatsen.
– Men han föll ihop igen. Då kände jag att det bästa var att lasta in honom i bilen och köra hem honom. Det var bättre än att riskera att han skulle riskera att ligga kvar där, säger han.
I bilen på väg därifrån fick mannen upp värmen igen. Väl hemma tog han i hand och tackade för hjälpen. Göran Lindh säger att det kändes bra.
– Ja, men samtidigt känner jag mig inte som någon form av hjälte. Det var mer självklart för mig att stanna. Man kan inte lämna en människa som inte kan ta sig upp i minus 25 grader. Men jag är glad att det gick bra och att jag gjorde någon skillnad, säger han.
Vad vill du säga till de som stannade och tutade istället för att ge ett handtag?– Ni kunde ha klivit ur och hjälpt till istället. Jag tycker att samhällsklimatet är kallt, men man kan åtminstone kliva fram och fråga om man kan hjälpa till på något vis. Svårare än så behöver det inte vara, det kallas medmänsklighet.