De tror själva att det finns upp till 50 personer i Luleå som är hemlösa. Då menar de de som bor på boenden, härbärgen eller i portar och på offentliga toaletter.
I höstas blev Jorma Tervonen och Jenny Dahlberg välbekanta för Luleåborna när de tältade granne med landshövdingen. Efter mycket om och men fick de ett boende på vandrarhem, men sedan en månad tillbaka är de ute på gatorna igen.
Vandrarhemmet fick de lämna dagen före julafton 2013, enligt uppgift för att det vid flera tillfällen var stökigt och polisen fick tillkallas.
Paret är dock helt oförstående till att de ska ha orsakat problem under de två månader de fick på Vandrarhemmet på Tullgatan.
Under en tid bodde de på varsitt håll, men i slutet av februari hämtade Jorma hem sin flickvän från Stockholm. Eller hem, för resten, frågan är om en offentlig toalett kan räknas som ett hem?
Båda säger att de är missbrukare. De säger att de missbrukar alkohol. Jenny har varit hemlös och utan egen adress i tre år. Jorma lämnade korttidsboendet på Lövgatan, när det blev problem med regler. Inga låsta dörrar, inga delade rum, då gick Jorma.
Han är inte så bra på regler, det erkänner han.
– Jag kan väl inte lämna Jenny ensam i ett olåst rum. Vem som helst kan ju komma in, säger han.
Deras kärlek håller dem båda uppe, men att vara hemlös tär på relationen. Allt skulle vara mycket lättare med en bostad. En lägenhet där de kan stänga om sig. Duscha, tvätta kläder, förvara mat och kylvaror istället för att med det samma äta upp. Drömmen kanske är ouppnåelig, de har alltför många gånger brutit mot "reglerna".
Deras dag börjar när det blir ljust.
– Som tur är är det fönster på den här toaletten, säger Jorma Tervonen.
Mer vill han inte berätta, inte var den finns och hur det ser ut.
– Sedan promenerar vi på stan.
Det handlar om att få ihop pengar till morgonkaffe och kanske en smörgås.
De tar var sin sida av gatan och letar efter pantburkar och annat i papperskorgarna.
– Du anar inte vad folk slänger, säger Jorma.
– Det kan vara fullt ätbar mat, en sallad i sin förpackning som någon har slängt. Häromdagen hittade vi en plånbok med innehåll som vi lämnade till polisen. Den var nog stulen. Det fanns inga pengar i den, men kort och allt fanns kvar.
Efter den första pantrundan kan det hända att de sätter sig på Kulturens hus och läser en stund.
– Man måste veta när man ska gå ut igen. Vid lunchtid brukar det vara bra att leta burkar igen.
Sedan blir det ofta Kulturens hus igen.
– När Kulturen stänger brukar det vara dags att gå sista rundan för att samla burkar, säger Jenny.
Sedan går de till toaletten för att sova.
Det är bristen på boende som är parets problem. Utan att ha en dörr att stänga om sig, möjlighet att sköta mathållning och hygien, att sova i en säng, är det svårt att kunna arbeta. Men i Luleå är dörrarna stängda. De har brutit mot för många regler.
Ljusningen i tunneln nu är att de ska få komma iväg till LP-stiftelsens hem i Örebro. Där kan Jorma få behandling för sina alkoholproblem. LP-stiftelsen ordnar boende och jobb efter vistelsen. Men Jenny då? Jo, hennes problem är att hon inte har några problem. Inte enligt socialförvaltningen, för Jennys prover har inte visat att hon har alkoholproblem. Nu måste hon bevisa för socialförvaltningen att hon behöver komma till LP-stiftelsen.
Själv tycker hon att hon har problem med spriten.
– Det är klart att man tar sig en fylla ibland.
Men hennes prover har hittills inte visat på missbruk.
– Se inte så fräsch ut när du går dit, råder vännerna när hon ska möta sin handläggare på socialen.