Det är en solig höstdag när vi kör upp på gårdsplanen i Måttsund. Vi blir mötta av en utskällning. Det är hunden Alfons som vill kolla vilka vi är och hälsa.
Du är inte norrbottning...
– Nja, Min mammas mormor, hon var norrbottning. Och på min pappas sida finns det också Norrbotten, fast pappa växte upp i Skellefteå och mamma andra delar i övriga Norrland, Kiruna till exempel.
– Jag växte upp i Gävle, men till slut var jag den enda i familjen som var kvar. Jag kände att "här vill inte jag bo kvar själv", så då flyttade jag till min syster Anna Stockholm och började plugga till lärare.
– Men i samma veva som jag blev klar med examen, började jag sjunga professionellt. Så det var mycket jobb, både dagtid, kvällstid och helger. För elva år träffade jag Janne Fjällström, Måttsund, och då kom kärleken in i bilden.
– Jag betraktar det ändå som att jag har dubbelt boende, jag har min lägenhet kvar i Stockholm. Och jag är så mycket nere i Stockholm och jobbar.
– Men jag skaffade mig studioprylar för att för att kunna göra sångpålägg och skicka filer när jag är i Luleå.
Säg att du ska vara på Allsång på Skansen på tisdagskvällen, hur ser de dagarna ut?
– I somras såg det ut så här: Jag flög ner måndag morgon med första planet och åkte direkt till Skansen. Under måndagen repeterar vi till klockan 16. På tisdagen börjar vi klockan 10 på scenen och sedan repeterar vi hela dagen. Klockan 17 är det genrep, då kör man igenom hela programmet, och sedan är det sändning klockan 20. Allt är klart vid 21.30.
Hur känner du dig i rösten efter det?
– Det går ganska bra. Det fanns en period när jag hade mycket mera röstproblem. Jag har en hes röst, så jag får passa mig litegrann. Men det är också den karaktären som har givit mig jobb.
Har du något knep, ingefära, honungsvatten, citron...?
– Nej, för mig är det tystnad, vatten och sömn. Det är de enda knepen som gäller för att få ordning på rösten.
Du syns och hörs i många sammanhang. Är det artisten som säger: jag vill ha Britta på kör?
– Om man gör en skivinspelning med en artist, som nu när jag har sjungit till Mikael Wiehes låtar, är det oftast producenten som väljer musiker. Men till turneer väljer artisten musiker.
Mikael Wiehe, har den skivan kommit ut?
– Inte ännu. Han skrev just ett mail och tackade så mycket för de fina körerna. Det var kul!
Ställ allsången och Så mycket bättre mot varandra, vilket känns bäst?
– Det är så olika typer av jobb. Så mycket bättre, då går man in i ett projekt under en kanske en månads tid. Du jobbar intensivt, det är 50 låtar som ska in och du är också med i en del av processen.
– Det är ett slitigt men roligt projekt. Nu har vi gjort det så många gånger att vi vet vad det innebär.
– Allsång på Skansen är väldigt somrigt och glatt och trevligt. Det är mer socialt och man känner mycket folk både bakom och framför scenen.
Det är roligt med allsång i alla fall. Jag har en vän på Island som alltid tittar på Allsång på Skansen.
– Allsång är ett fenomen. Jag hade allsång här på Hägnan i somras. Folk älskar att sjunga och vill bara hitta något forum att göra det i. Jag brukar ordna körsång på företagsevent också.
Är du en skolad sångerska?
– Ja, det är jag faktiskt. Jag sjöng i barnkör, i kyrkokören i Strömsbro. Min gamla körledare, numera 92 år, skolade oss med notläsning och sångteknik.
Du har varit med om några vinster i Melodifestivalen också?
– Ja, jag har nog varit med i Melodifestivalen närmare 20 gånger. Med Loreen och Måns Zelmerlöw vann vi Eurovisionen. Sedan var jag med Sanna Nielsen som tog brons.
Fotografen Pär Bäckström frågar: Var du inte med på Kristallen-galan också?
– Jag fick ett samtal från galans producent. Han berättade att det fanns en låt i årets Kristallen-gala där de hyllar dem som har gått bort under året. Låten var Keep me in your heart och han frågade om jag ville sjunga den?
– Jag kunde inte riktigt förstå. De brukar vilja ha stora namn på sådana där galor. Han tyckte att ”Du är med i vartenda teveprogram som man pratar om på den där galan.” Jag tackade ja och har hela sommaren tänkt på hur det skulle bli. Har tänkt "Men det här blir jobbigt, alltså". Inför hela branschen…
Men vad skulle vara jobbigt? Du har hur mycket rutin som helst.
– Javisst! Och normalt är jag inte nervös. Men att sjunga solo i teve är något annat än att köra.
Hur gick det?
– Det gick bra. Jag sansade mig.
Vilken musikgenre sjunger du helst? Vad sjunger du när du står i duschen?
– En av mina favoritartister är Lisa Nilsson. Jag älskar att sjunga med henne. Jag tycker att det är skitkul att gästsjunga med något soulband och sjunga någon gammal "souldänga". Gospel gillar jag också. Jag sjunger i gospelkör i Stockholm.
Jag kan se dig framför mig i en Aretha Franklin-päls...
– Nja, jag kan inte närma mig Aretha på annat sätt än jag kan låna hennes låt och göra min version av den. Man får göra sina egna tolkningar
Du kan låna hennes päls.
– Ja. Det handlar inte om att planka henne, för det går inte. Eller de andra stora soulsångarna. Man får göra sina egna tolkningar.
– Men jag gör också många andra uppdrag, sjunger på bröllop, begravningar, med körer och storband...
Är det ett problem för dig att inte alltid vara på plats i Stockholm?
– Jag var lite rädd för det när jag började vara här uppe mycket. Men jag har märkt att det är inget problem. Jag kan tycka att det är ett problem att jag använder flyget så mycket, men ska jag kunna jobba som jag gör nu, måste jag kunna flyga.
Du jobbar tillsammans med Norrbottensmusiken ibland?
– Det är jättekul! Jag har ett barnmusikprojekt, Kompispatrullen, jag och mina vänner Dea Norberg och Andreas Eriksson .Vi gör en ny föreställning i Norrbotten som ska belysa att barnkonventionen blir lag 2020. I jul så blir det ännu en upplaga av konserten Soulful December med Norrbotten Big Band.
– Idéerna är många. Jag vill ut och sjunga allsång med barnen i skolorna. Jag skulle vilja göra en turné i Norrbotten och i förväg skicka ut material som innehåller vår låtskatt, för att bevara de här gamla sångerna.
Barn idag kan Loreen och de kan Laleh, men kan de sjunga När månen vandrar på fästet blå?
– Det är exakt det jag menar. Laleh och Loreen får de till sig ändå. Men när musikundervisningen dras ner och Kulturskolan hotas, då känner jag att jag har en mission, ett uppdrag: att bevara vår stora låtskrivarskatt.
