Yvonne Stålnacke ifrågasätter valet av thailändsk kyckling.
– Jag antar att det är lagen om offentlig upphandling som styr och den måste ju följas, men att kycklingen kommer från Thailand kan nog ingen tycka är bra. Sen undrar man ju hur bra den kan vara om den kommer därifrån. Det känns tokigt att kycklingen kommer från Thailand, säger hon.
Skolmåltider menar att om än den svenska kycklingen skulle vara möjlig att upphandla skulle de inte ha råd att köpa in den då priset skulle bli så dyrt.
– Det är lite svammel. När man köper frysta kycklingar så innehåller de jättemycket vatten, köper man färsk närproducerad kyckling så kan man köpa mycket mindre och bara det man behöver, på så vis blir det billigare. Jag tror man får titta lite på det där.
Livsmedelsverkets rekommendation är att fisk ska serveras en gång per vecka, varannan vecka fet fisk så som lax. I Luleås skolor serveras enbart sej då pengarna inte räcker till annat.
– Det vi gör från kommunfullmäktige och kommunstyrelsen är att ge en totalbudget, sen är det upp till nämnden och förvaltningen att prioritera. Hur de prioriterar kan bara de svara på. Jag tycker man ska följa de rekommendationer som finns. Det finns inga mer pengar att få.
Yvonne Stålnacke påpekar att de avsatt extra medel riktade till maten, under 2014–2016 500.000 kronor för ekologisk mjölk.
Samtidigt som politiken har uppsatta mål för att mer ekologiska livsmedel ska köpas in så fraktas produkter som kommunen köper så långt bort ifrån som andra sidan jordklotet, är det riktigt rätt?
– Det ska du inte fråga mig, det måste skolan ta fram. Men det är klart att det är bra om produkter är ekologiska, men om andra produkter då forslas runt hela världen så kan man fråga sig om man inte måste titta på helheten.